mörka tornet och skrattat åt vanmakten och
åt sin lycka:
Han hade flyttat in i de rum, som beboddes
af fru Richissa och Agnes, medan de före-
gående vår några dagar vistades på Borganäs:
Här tyckte han sig trifvas bättre än på något
annat ställe; Här skådade han så tydligt den
bildsköna flickan; som i sin smärta var nästan
mera förtrollande; än när han såg henne bedja
framför madonnabilden der borta bakom det
stora ekskåpet i hörnet af rummet; här såg
han äfven tydligare än eljest hela vidden af
den lycka han egde i sina händer. Och åter
riktades blicken åt det håll; der det mörka
tornet. var beläget; och åter hördes det hem-
ska skrattet från hans läppar:
Så hade man hunnit till den 22 juni. På
aftonen hade fogden låtit sina svenner dricka
dugtigt om i borgstugan. Det hörde nemli-
gen till bruket hos dessa utländska lycksökare;
hvilka under skepnad af kungliga fogdar pi-
nade det svenska folket; att stå väl med det ut-
skum; hvarmed de fyllde slotten; och detta kunde
ieke ske på annat sätt än genom att tillfreds-
ställa deras begärelser eller att blunda för dem;
Derför hade nu äfven ett borggille blifvit af-
drucket i Borganäs borgstuga om qvällen och
långt inpå natten till den dag, som skulle
blifva Herrman Bermans sista. Johan Wale
hade sjelf deltagit deri och nyss aflägsnat sig
från borgstugan upp på sina rum; då ropet
från svennen, hvilken gick på vakt kring mu-
ren inträngde i borgstugan.
Larmet och stojet och dryckesvisorna gjorde.
dock; : att endast de, hvilka befunno sig när-
mast dörren; hörde ropet; och med en viss ovilja