mörka tornet och skrattat åt vanmakten och åt sin lycka: Han hade flyttat in i de rum, som beboddes af fru Richissa och Agnes, medan de föregående vår några dagar vistades på Borganäs: Här tyckte han sig trifvas bättre än på något annat ställe; Här skådade han så tydligt den bildsköna flickan; som i sin smärta var nästan mera förtrollande; än när han såg henne bedja framför madonnabilden der borta bakom det stora ekskåpet i hörnet af rummet; här såg han äfven tydligare än eljest hela vidden af den lycka han egde i sina händer. Och åter riktades blicken åt det håll; der det mörka tornet. var beläget; och åter hördes det hemska skrattet från hans läppar: Så hade man hunnit till den 22 juni. På aftonen hade fogden låtit sina svenner dricka dugtigt om i borgstugan. Det hörde nemligen till bruket hos dessa utländska lycksökare; hvilka under skepnad af kungliga fogdar pinade det svenska folket; att stå väl med det utskum; hvarmed de fyllde slotten; och detta kunde ieke ske på annat sätt än genom att tillfredsställa deras begärelser eller att blunda för dem; Derför hade nu äfven ett borggille blifvit afdrucket i Borganäs borgstuga om qvällen och långt inpå natten till den dag, som skulle blifva Herrman Bermans sista. Johan Wale hade sjelf deltagit deri och nyss aflägsnat sig från borgstugan upp på sina rum; då ropet från svennen, hvilken gick på vakt kring muren inträngde i borgstugan. Larmet och stojet och dryckesvisorna gjorde. dock; : att endast de, hvilka befunno sig närmast dörren; hörde ropet; och med en viss ovilja