Frankrikes löften gått till Mexiko, der det
alltså vårit den franska hörehs skyldighet
att försvara honom. Hans blod måstö åter-
falla på Fränkrike. HRouher protesterade
kraftigt mot dessa ord och tillade att den
franska regeringen väl tjugo gånger uppma-
nat Maximilian att återvända tillsammans
med de franska trupperna.
Festen för William Lloyd G.rrison.
(Forts. fr. föreg. nummer.)
Sålunda vana — i trots af alla förföljelser —
frihetens sak allt större insteg i Norden; men i
Södern, ack! der var man ännu nog sjelfvisk och
förblindad. att påstå det slafveriet var, n gudom-
lig institution. I samma ögonblick denna åsigt pro-
klamerades i de södrå staternä, var kriget ound-
vikligt. . Hyvarken skäl eller råd, hvarken, filosofi
eller religion kände utöfva något inflytande på frå-
gan, när sjelfva kyrkans målsmän gingo ända der-
hän att de lärde sina församlingar det slafveriet
var af Gudi.. Deras predikningar voro verkligen
sådana att en tänkande menhiska måste finna att
de förblandade ljus med mörker; frihet med träl-
dom, godt med ondt, med ett ord — or ett sådant
uttryck tillåtes mig — himmel med helvete. Så
framt ej ett underverk, större äd då man Hittills
läst om i de gamla religionsurköfiderna, ipträffade,
häste nödvändigt ett krig upplåga; och slafedarne,
detta fruktansvärda broderskap, lvars alla passio-
ner begynte gäygellöst rasa i samma ögonblick de
funnö att 1 års presidentval lemnade föga ut-
sigter till slafveriets bibehållande, grepo också till
vapen för att vidmakthålla det af dem omhuldade
systemet. Dä kom orkanen, hvilken så ofta blifvit
förutspådd och hvilken man så ofta sökt besvärja
och märken vacklade under en fyräårig kamp, tills
omsider, sedån röken från slagfälten skingrat sig,
den fasaväckande gestalten, hvilken kastat sin skug-
ga öfver en hel verlsdel, för älltid försvann. (Hög-
ljudt bifall). En gammal och berömd skald har
sagt: -
— ty hädisk är stämman som prisar
Segern som vanns genom blod.
Vi böra känna oss nedslagna öfver att en så för-
färlig olycka drabbat medmenniskor, men vi må
vara tacksamma för det att denna olycka åtmin-
stone haft något godt med sig (hör), Den stora
triumfer på slagfåltet var icke allt; efter den kom
en . annan stor. triumf — en triumf öfver, lidelsen
och för verldens ögon visade sig skådespelet, icke
af ursinnigt kämpande härmassor, utan af en mäg-
tig och segerrik nation, som uppoffrar Big, skonar
och förlåtar (bifall). De besegrade blefvo behånd-
lade så som — så vidt historien kännör — ännu
ingen besegrad blifvit behandlad. Den grundsat-
sen gjorde sig allmänt gällande i Norden att man
borde egna all möjlig omsorg åt dem som på ett
så underbart sätt blifvit befriade. .
Genast se vi. den frie mannens alla förmåner dem
tillerkända, skolor upprättade, hvari deras barn
undfå en uppfostran som måste höja dem till en
af deras fäder aldrig uppnådd andlig ståndpunkt,
och slutligen ger man . dem politiska rättighe-
ter ehuru de några få år eller snarare månader
förut ansetts såtom oskäliga djur eller handelsva-
ror (Hör, hör): Vi kunna såsom säkert antaga att
de ädla personer, som bidrogo till de amerikanska
neger-slafvarnes frigifvande, också skola verksamt
befrämja deras framtida välmåga. Att herr Garri-
son bland dessä personer intager ett utmärkt rum
torde ej behöfva påpekas. Hans namn är vördadt
i hans eget land, efter att förut hafva varit gissladt
af förtalet och smädelsen. Hans namn är vördadt
i detta lånd, i hela Europa, och allestädes der kri-
stendomen förmildrat menniskohjertat och tröstat
den sörjande och lidande. Jag vågar säga att i
kommandettider, — nåra förestående eller långt af-
lägsna, det vet jag ej — hans namn skall blifva
en föresyn för millioner menniskor, som då skola
bebo nu okända nejder af Afrika (Högljudt bifall).
- Men må vi ej låta vårt eget land blifva förgä-
tet eller ;underskattadt. Äfven vi hafva en del
uti ..den triumf, som jag skildrat, och uti de
ärebetygelser, som verlden villigt egnar vår gäst
och alla dem, hvilka lika oförtrutet som Han
kämpat för den goda saken. Vi ha också haft
slafvar i vär kolonier. Men vår ställning gent-
emot dessa var helt annorlunda än den hvari
amerikanarne stödo till sina slafvar; de våra voro
långt ifrån så, talrika och lefde ej. midt ibland
oss, utan 4,000 (engelska) mil härifrån. Vi Håde
ej att bekämpa dessa starka fördömar mot hud-
färgen som finnas i Amerika, vi hade ett par-
lament som var allsmäktigt i kolonierna, och den
allmänna opinionen, som inverkade på parlamentet,
var för stark för att de engelsmän, som önskade
slafveriets bibehållande, skulle våga trotsa den-
samma. Vi lossade de band som fjettrade våra
slafvar, och i samma ögonblick de trampade Eng-
lands jord voro de fria. Anhu minnas vi Clarkson,
Wilberforce, Buxton, Sturge, och i denna stund se
vi i detta rum tåld och allas vår vän, George
Thoråpson, den vältalige förfåktaren af slafvarnes
frihet (stort bifall). Nåväl, jag kän ja bevisa, eller
huru, att vi ha del uti vår gästs triumf (hör, hör).
Vårt land är ännu hans, ty bans fäder Hafva ju
svurit våra fordna konungar trohetsed, och de voro
ju en gång inbyggare i detta land. Kan jag då
ej säga att den frihet som nu sprider gin
välsignelse öfver hans ädla nation, har samma
anor som vi — den stammar från våra fäder
fenehngfastiakt bifall). William Lloyd Garrison har
ått på sin lott, hvad icke mången annan, som ut-
rättat något stort af denna art, ernått: att sjelf
å se den nogna frukten af sina ansträngningar.
fver en låhäkvidd, stor nog att bilda mänga ri-
ken, ser han det fria arbetet uttränga det af-
tvungna och friheten trona, der slafven släpade
sin kedja. ;
Såsöm en vän, hvilken några ibland oss län,
kännt, helsä vi honom välkommen; ty jag här med
ej vanligt deltagande aktat på häns lefnadslöpp,
äfven, då jag var för ung att deltaga uti allmänna
ärende, och i djupet af mitt hjerta har jag beva-
rat. hans och deras namn, som förenat sig med honom
vid utförandet af hans svåra värf; ty mitt hjerta
har alltid klappat för dem som kämpat för
frihetens sak, vate sig detta. skett i de of-
fettliga debätteraa eller på stridsfältet, (Förnyadt
bifall.) Vi helsa honom derföre välkormen med
en .otvungen hjertlighet, och då jag säger att ban
och hans ädla medkämpar, både män och qvinnor,
gjort sig förtjenta af en allmän och odelad
högaktning, tror jag mig uttala en döm, kvilken
uå månnialnaslägtat aklaäll nndåAralifroåa AT KVA AR