Frankrikes löften gått till Mexiko, der det alltså vårit den franska hörehs skyldighet att försvara honom. Hans blod måstö återfalla på Fränkrike. HRouher protesterade kraftigt mot dessa ord och tillade att den franska regeringen väl tjugo gånger uppmanat Maximilian att återvända tillsammans med de franska trupperna. Festen för William Lloyd G.rrison. (Forts. fr. föreg. nummer.) Sålunda vana — i trots af alla förföljelser — frihetens sak allt större insteg i Norden; men i Södern, ack! der var man ännu nog sjelfvisk och förblindad. att påstå det slafveriet var, n gudomlig institution. I samma ögonblick denna åsigt proklamerades i de södrå staternä, var kriget oundvikligt. . Hyvarken skäl eller råd, hvarken, filosofi eller religion kände utöfva något inflytande på frågan, när sjelfva kyrkans målsmän gingo ända derhän att de lärde sina församlingar det slafveriet var af Gudi.. Deras predikningar voro verkligen sådana att en tänkande menhiska måste finna att de förblandade ljus med mörker; frihet med träldom, godt med ondt, med ett ord — or ett sådant uttryck tillåtes mig — himmel med helvete. Så framt ej ett underverk, större äd då man Hittills läst om i de gamla religionsurköfiderna, ipträffade, häste nödvändigt ett krig upplåga; och slafedarne, detta fruktansvärda broderskap, lvars alla passioner begynte gäygellöst rasa i samma ögonblick de funnö att 1 års presidentval lemnade föga utsigter till slafveriets bibehållande, grepo också till vapen för att vidmakthålla det af dem omhuldade systemet. Dä kom orkanen, hvilken så ofta blifvit förutspådd och hvilken man så ofta sökt besvärja och märken vacklade under en fyräårig kamp, tills omsider, sedån röken från slagfälten skingrat sig, den fasaväckande gestalten, hvilken kastat sin skugga öfver en hel verlsdel, för älltid försvann. (Högljudt bifall). En gammal och berömd skald har sagt: — ty hädisk är stämman som prisar Segern som vanns genom blod. Vi böra känna oss nedslagna öfver att en så förfärlig olycka drabbat medmenniskor, men vi må vara tacksamma för det att denna olycka åtminstone haft något godt med sig (hör), Den stora triumfer på slagfåltet var icke allt; efter den kom en . annan stor. triumf — en triumf öfver, lidelsen och för verldens ögon visade sig skådespelet, icke af ursinnigt kämpande härmassor, utan af en mägtig och segerrik nation, som uppoffrar Big, skonar och förlåtar (bifall). De besegrade blefvo behåndlade så som — så vidt historien kännör — ännu ingen besegrad blifvit behandlad. Den grundsatsen gjorde sig allmänt gällande i Norden att man borde egna all möjlig omsorg åt dem som på ett så underbart sätt blifvit befriade. . Genast se vi. den frie mannens alla förmåner dem tillerkända, skolor upprättade, hvari deras barn undfå en uppfostran som måste höja dem till en af deras fäder aldrig uppnådd andlig ståndpunkt, och slutligen ger man . dem politiska rättigheter ehuru de några få år eller snarare månader förut ansetts såtom oskäliga djur eller handelsvaror (Hör, hör): Vi kunna såsom säkert antaga att de ädla personer, som bidrogo till de amerikanska neger-slafvarnes frigifvande, också skola verksamt befrämja deras framtida välmåga. Att herr Garrison bland dessä personer intager ett utmärkt rum torde ej behöfva påpekas. Hans namn är vördadt i hans eget land, efter att förut hafva varit gissladt af förtalet och smädelsen. Hans namn är vördadt i detta lånd, i hela Europa, och allestädes der kristendomen förmildrat menniskohjertat och tröstat den sörjande och lidande. Jag vågar säga att i kommandettider, — nåra förestående eller långt aflägsna, det vet jag ej — hans namn skall blifva en föresyn för millioner menniskor, som då skola bebo nu okända nejder af Afrika (Högljudt bifall). Men må vi ej låta vårt eget land blifva förgätet eller ;underskattadt. Äfven vi hafva en del uti ..den triumf, som jag skildrat, och uti de ärebetygelser, som verlden villigt egnar vår gäst och alla dem, hvilka lika oförtrutet som Han kämpat för den goda saken. Vi ha också haft slafvar i vär kolonier. Men vår ställning gentemot dessa var helt annorlunda än den hvari amerikanarne stödo till sina slafvar; de våra voro långt ifrån så, talrika och lefde ej. midt ibland oss, utan 4,000 (engelska) mil härifrån. Vi Håde ej att bekämpa dessa starka fördömar mot hudfärgen som finnas i Amerika, vi hade ett parlament som var allsmäktigt i kolonierna, och den allmänna opinionen, som inverkade på parlamentet, var för stark för att de engelsmän, som önskade slafveriets bibehållande, skulle våga trotsa densamma. Vi lossade de band som fjettrade våra slafvar, och i samma ögonblick de trampade Englands jord voro de fria. Anhu minnas vi Clarkson, Wilberforce, Buxton, Sturge, och i denna stund se vi i detta rum tåld och allas vår vän, George Thoråpson, den vältalige förfåktaren af slafvarnes frihet (stort bifall). Nåväl, jag kän ja bevisa, eller huru, att vi ha del uti vår gästs triumf (hör, hör). Vårt land är ännu hans, ty bans fäder Hafva ju svurit våra fordna konungar trohetsed, och de voro ju en gång inbyggare i detta land. Kan jag då ej säga att den frihet som nu sprider gin välsignelse öfver hans ädla nation, har samma anor som vi — den stammar från våra fäder fenehngfastiakt bifall). William Lloyd Garrison har ått på sin lott, hvad icke mången annan, som uträttat något stort af denna art, ernått: att sjelf å se den nogna frukten af sina ansträngningar. fver en låhäkvidd, stor nog att bilda mänga riken, ser han det fria arbetet uttränga det aftvungna och friheten trona, der slafven släpade sin kedja. ; Såsöm en vän, hvilken några ibland oss län, kännt, helsä vi honom välkommen; ty jag här med ej vanligt deltagande aktat på häns lefnadslöpp, äfven, då jag var för ung att deltaga uti allmänna ärende, och i djupet af mitt hjerta har jag bevarat. hans och deras namn, som förenat sig med honom vid utförandet af hans svåra värf; ty mitt hjerta har alltid klappat för dem som kämpat för frihetens sak, vate sig detta. skett i de offettliga debätteraa eller på stridsfältet, (Förnyadt bifall.) Vi helsa honom derföre välkormen med en .otvungen hjertlighet, och då jag säger att ban och hans ädla medkämpar, både män och qvinnor, gjort sig förtjenta af en allmän och odelad högaktning, tror jag mig uttala en döm, kvilken uå månnialnaslägtat aklaäll nndåAralifroåa AT KVA AR