— Så är min begäran till eder; grefve Hans,
eftersom. I nu ären herre på konungens vägnar
öfver Westmanland och Dalarne, att I gifven
Johan Wale befallning att utlemna honom till
mig vid, strängt straff.
— Den befallningen skall jag utfärda redan
denna dag; och i morgon skall den lemnas
skrifven i fogdens händer: Och sjelf skulle jag
vilja uppträda på Borganäs och lösa den raske
mannen ur hans kedjor; om icke vigtigare saker
kallade mig: åt annat håll, men jag har satt en
pålitlig. man till min underfogde här på slottet
under min frånvaro, och han skall få befallning
att rida ditupp i mitt ställe. Den saken hoppas
jag till Gud kunna utreda till edert välbehag,
ädle bergsman! Således hafven då äfven I sorg
och bekymmer, midt under eder glädje, att det
stora verket fått en god utgång.::. . , ;
— Hvilken hafren I. då satt till fogde på
slottet? — sporde Engelbrekt.
— Gamle Melcher Gjordson; min fogde från
Öppensten — genmälte grefvenm — han skall
utföra: mitt verk, som om jag vore sjelf när-
varande. i
Melcher inträdde i detsamma; och de båda
männen helsade på hvarandra, synbarligen ömses
Någon stund derefter lemnade Engelbrekt
slottet; och frampå förmiddagen red han med
sinä bergsmän ut ur Westerås;
Under de närmast följande dagarne anlände
först fru Richissa från Gripsholm, och så kom
äfven Agnes från Räfvelstad.
Omedelbart derpå en vacker förmiddag stod
grefvens häst sadlad framför slottstrappan och
hans ryttare sutto färdiga att följa honom: