— Så är min begäran till eder; grefve Hans, eftersom. I nu ären herre på konungens vägnar öfver Westmanland och Dalarne, att I gifven Johan Wale befallning att utlemna honom till mig vid, strängt straff. — Den befallningen skall jag utfärda redan denna dag; och i morgon skall den lemnas skrifven i fogdens händer: Och sjelf skulle jag vilja uppträda på Borganäs och lösa den raske mannen ur hans kedjor; om icke vigtigare saker kallade mig: åt annat håll, men jag har satt en pålitlig. man till min underfogde här på slottet under min frånvaro, och han skall få befallning att rida ditupp i mitt ställe. Den saken hoppas jag till Gud kunna utreda till edert välbehag, ädle bergsman! Således hafven då äfven I sorg och bekymmer, midt under eder glädje, att det stora verket fått en god utgång.::. . , ; — Hvilken hafren I. då satt till fogde på slottet? — sporde Engelbrekt. — Gamle Melcher Gjordson; min fogde från Öppensten — genmälte grefvenm — han skall utföra: mitt verk, som om jag vore sjelf närvarande. i Melcher inträdde i detsamma; och de båda männen helsade på hvarandra, synbarligen ömses Någon stund derefter lemnade Engelbrekt slottet; och frampå förmiddagen red han med sinä bergsmän ut ur Westerås; Under de närmast följande dagarne anlände först fru Richissa från Gripsholm, och så kom äfven Agnes från Räfvelstad. Omedelbart derpå en vacker förmiddag stod grefvens häst sadlad framför slottstrappan och hans ryttare sutto färdiga att följa honom: