Såsom vi förut berättat, hölls nyligen en fest
i St James Hall i London till William Lloyd
Garrisons ära: Det är nu vår afsigt att lemna
en omständligare skildring af denna högtidlig-
het och vi göra detta icke derför, att den var så
lysande — de festligheter; som på sista tiden
egt rum i Paris; tillställda af en mönark för
höga ekusinera, ha utan tvifvel varit vida mera
storartade; för så vidt man fäster sig vid yttre
betydelselösa grannlåter, pomp och ståt — utan
emedan den har en stor betydelse såsom en
verklig mensklighetens högtid.
Det är de stora idernas man, den der,
ehuru ofta hädd och föraktad, oförtrutet käm-
pat för det godas seger, det är han som denna
gången firas; Englands ädlaste och utmärkta-
ste stats- och vetenskapsmän ha kommit till-
sammans för att visa honom; den fordom miss-
förstådde, sin hyllning. Han kan vara stolt och
glad, ty verlden har erkänt det goda ban velet
och befrämjat och det har vu nit seger.
Häri ligger denna festlighets egentliga bety-
delse; Blott alltför många menniskor, som ver-
kat för stora mål; ha blifvit misskända af sin
samtid; först efter döden och sedan de ideer,
för hvilka de stridt, blifvit förverkligade, ha de
vunnit erkännande: Garrisons- exempel är emel-
lertid uppmuntrande för en och hvar sota vill
något godt, hvilket kan tyckas vara svårt att
utföra — och vi äro -öfvertygade om att den
svenska allmänheten, som bjertligt gladt sig öf-
ver att slafveriet blifvit afskaffadt i Amerika,
skall med odeladt intresse läsa berättelsen om
dess ädle förkämpes segerfest; fastän denna firats
i England och icke i Sverige: ty — hvem för-
nekar det? — det gifves segrar, de der icke äro
en viss nations, utan mensklighetens.
Den stora salen företedde en vacker och lif-
lig anblick. Mellan tre och fyra hundrade per-
soner deltogo i måltiden, hvaribland ett stort
antal fruntimmer: Salens fond var dekorerad
med Englands och Amerikas national!flaggor och
läktarne voro fyllda af åskådare. En särdeles
väl utförd tafla, föreställande presidenten Lin-
coln, hade blifvit placerad så, att den ådrog sig
allas uppmärksamhet:
En kort bön hölls af biskop Payne.
Hr F. W: Chesson upplästs ett bref från hr
Adams; den amerikanske ministern, i hvilket
denne uttryckte sin ledsnad öfver att han var
hindrad att infinna sig vid festen. Derefter upp-
läste hr Chesson en skrifvelse; hvaraf vi åter-
gifva följande:
York House, Twickenham, 26 juni.
Min herre! — Åtskilliga vigtiga angelägenheter
hindra mig att vara närvarande vid den frukost,
som skall gifvas för hr Garrison, Detta smärtar mig
verkligen och jag ber er framföra till komiterade
så väl grefvinnans af Paris som mina egna tacksä-
gelser för den vänliga inbjudning, som de behagat
sända oss.
Jag vill emellertid begagna detta tilifälle att
säga er, det jag fullkomligt gillar att ett sådant be-
vis på högaktning, som ni föreslagit, gifves den mo-
dige och outtröttlige kämpen för slafvarnes väl.
Slafveriets afskaffande är i alla fall en händelse,
hvaröfver hvarje ädelsinnad menniska, hon må till-
höra hvilken nation som helst, måste känna sig
lycklig; och vi böra alla vara stolta öfver att un-
er det tidehvarf vi tillhöra och som, oaktadt sina
många fel, har en stor betydelse, denna civilisatio-
nens mörka skamfläck blifvit aftvagen.
Mensklighetens sak har vunnit en afgjord seger,
tack vare ett fritt folks energi. Träldomen är hä-
danefter fördömd af allmänna opinionen äfven i de
länder, hvilkas lagar ännu tillåta dess tillvaro.
Men de, som hafva ifrat för saken kunna aldrig
glömmar att redan på den tid, då dess framgång
ansågs omöjlig, män funnos som med vältalighe-
tens makt stredo för densamma och bland dessa
män intager William Lloyd Garrison det mest fram-
stående rum ————————————
Jag förblir, min herre, er tillgifne
Louis Philippe d Orleans,
grefve af Paris
ERE DOT RESORTS AT ATT FORNE DEN TER