dog långt från Europa; på en klippa i oceanen
Den; som tror på ställningens i Europa varak
tighet och på revolutionernas nederlag, — der
besöke madame Tussauds gyldene salar: Der
nuvarande franske kejsaren har redan erbjudi
madame Tussauds arfvingar enorma summor fö:
dessa reliker; Månne han tror sig genom dera:
egande, såsom genom en ombyggnad af Tuile-
rierna; hvarom redan flere gånger varit fråga,
kunna besvärja de mörka andar; hvilka smyga
omkring i hans familj, eller det öde som styrer
i denna gamla franska kungaborg?. De der mörka
andarne bo i Paris förstäder, icke: uti Tuilleri-
erna; de sofva icke heller på fältbädden från
St. Helena, såsom här hans onkel, i förvillande
likhet; sofver den eviga sömnen. Men lemnom
dessa gyldene salar; en liten mörk dörr öppnar
sig. Vi stå uti ett dystert dekoreradt rum.
Vi befinna oss i the chamber of horrorse.
Intet af det bländande; strålande ljuset; såsom
i de förra salarne. Belysningen är matt. Musi-
kens toner nå ej hit in; Tystnad och stillhet;
det förekommer så; som om de få besökande
derinne talade sakta och rörde sig sakta. Lång-
samt orienterade jag mig: Alla de gestalter;
hvilka stå eller sitta kring väggarne; se så dystra
ut; cHeads läser jag med möda i min bok.
aHeadse betyder hufvuden: Det är afhuggna
hufvuden; tänker jag ovilkorligen, hufvuden;
hvilka skarprättarens bila skiljt från sina krop-
par. Ja; sådane Hufyuden är det; der i bak-
grunden står ju den blodiga schavotten, en trappa
leder dit upp och der ofvan sträcker guillotiten
upp sina långa röda armar; hvilka hålla den
förfärliga fallbilan. Det är den verkliga fallbi-
lan, under hvilken Ludvig Capets, Maria Antoi-
nettes, den olyckliga, milda Elisabets, och den
brottslige, öfvermodige hertigen af Orleans huf-
vuden föllo — denne hertig af. Orleans, hvilken
kallade sig Philippe Egalitåk och ämnade leka
och kokettera med revolutionen; Sedan slukade
revölutionen sina egna barn; samma bila; hvars
ägg blänker deruppe mot gaslågan träffade Camil-
les, Dantons St. Justs, den ädle Robespierres hufvu-
den — denne Robespierre; gom trodde sig kun-
na kufva edet vildtupprörda hafvet Parise med
doktrinära id6er: Tjugutvå tusen hufvuden
-föllo för denna bilas ägg — svaga konunga-
hufvuden; stolta; öfvermodiga aristokrathufvuden;
fanatiska presthufvuden, hvilka förde Vendees
dumma bönder i kamp för egen träldom, ädla
girondisthufvuden; doktrinära revolutionärers huf-
vuden; Carriers; Fouquier-Tinvilles och Herberti
hufvuden. Och dessa blodiga hugkomster äro
icke nog; bakom guillotinen mötas våra blickar
af: Ludvig den sextondes, Marie Antonettes;
Robespierres; Carriers, Fouquier-Tinvilles blod-
bestänkta hufvuden, med n fasaväckande trohet
formade i vax efter de dödsmasker; hvilka på
nationalförsamlingens befallning togos efter af-
rättningarne. Åfven Marat, hvilken mördades
af Charlotte Corday, finnes der, äfven ban ko-
pierad efter sin dödsmask. Högra sidan af hal-
sen och bröstet äro betäckta af blod; Hela den
fransyska revolutionen; från stormningar af Ba-
stiljen till sista dagarne af året 1794 framträ-
der här för oss med alla sina fasor; om man
går ned för en trappa på andra sidan af den
blodiga schavotten, hvarpå guillotinen är upp-
stälid, får man se ett dystert fängelse. Fängel-
set upplyses af. månskenet; som infaller genom I
ett med galler försedt fönster; På en trädbänk, I
framför ett eländigt trädbord sitter en gubbe l
med långt hvitt skägg. Hvem är den olycklige? I
Han är grefve Lorge, som vid stormningen af
Bastiljen fanns uti en underjordisk källare. Han
hade tillbragt trettio år i Bastiljen; Han hade
der blifvit gammal och slö; Sex veckor efter
sin befrielse dog han — af frihetens luft. Man
tycker sig höra Marseillaisens brusande toner,
gevärseldens smattrande; kanonernas dunder och
man. ser bilderna från revolutionstiden draga förb
mellan guillotinen och det der dystra fängelset. —
Och om man nu vänder sig om och genom
går den andra delen af det dystra rummet, så
mötes ögat af alla länders ock tiders mördare;
fanatiska mördare; heroiska mördare, hvilka off-
rat sitt lif för sin politiska och religiösa öfver-
tygelse; fega och förrädiska mördare, hvilka af
sina låga passioner drifvits att begå brott. Der
står William Jungman, hvilken för några år
sedan hängdes på fängelsets i Horsemongers
Lane i London tak. Han mördade sin mor
och sina båda bröder; drifven dertill af lumpen