dog långt från Europa; på en klippa i oceanen Den; som tror på ställningens i Europa varak tighet och på revolutionernas nederlag, — der besöke madame Tussauds gyldene salar: Der nuvarande franske kejsaren har redan erbjudi madame Tussauds arfvingar enorma summor fö: dessa reliker; Månne han tror sig genom dera: egande, såsom genom en ombyggnad af Tuilerierna; hvarom redan flere gånger varit fråga, kunna besvärja de mörka andar; hvilka smyga omkring i hans familj, eller det öde som styrer i denna gamla franska kungaborg?. De der mörka andarne bo i Paris förstäder, icke: uti Tuillerierna; de sofva icke heller på fältbädden från St. Helena, såsom här hans onkel, i förvillande likhet; sofver den eviga sömnen. Men lemnom dessa gyldene salar; en liten mörk dörr öppnar sig. Vi stå uti ett dystert dekoreradt rum. Vi befinna oss i the chamber of horrorse. Intet af det bländande; strålande ljuset; såsom i de förra salarne. Belysningen är matt. Musikens toner nå ej hit in; Tystnad och stillhet; det förekommer så; som om de få besökande derinne talade sakta och rörde sig sakta. Långsamt orienterade jag mig: Alla de gestalter; hvilka stå eller sitta kring väggarne; se så dystra ut; cHeads läser jag med möda i min bok. aHeadse betyder hufvuden: Det är afhuggna hufvuden; tänker jag ovilkorligen, hufvuden; hvilka skarprättarens bila skiljt från sina kroppar. Ja; sådane Hufyuden är det; der i bakgrunden står ju den blodiga schavotten, en trappa leder dit upp och der ofvan sträcker guillotiten upp sina långa röda armar; hvilka hålla den förfärliga fallbilan. Det är den verkliga fallbilan, under hvilken Ludvig Capets, Maria Antoinettes, den olyckliga, milda Elisabets, och den brottslige, öfvermodige hertigen af Orleans hufvuden föllo — denne hertig af. Orleans, hvilken kallade sig Philippe Egalitåk och ämnade leka och kokettera med revolutionen; Sedan slukade revölutionen sina egna barn; samma bila; hvars ägg blänker deruppe mot gaslågan träffade Camilles, Dantons St. Justs, den ädle Robespierres hufvuden — denne Robespierre; gom trodde sig kunna kufva edet vildtupprörda hafvet Parise med doktrinära id6er: Tjugutvå tusen hufvuden -föllo för denna bilas ägg — svaga konungahufvuden; stolta; öfvermodiga aristokrathufvuden; fanatiska presthufvuden, hvilka förde Vendees dumma bönder i kamp för egen träldom, ädla girondisthufvuden; doktrinära revolutionärers hufvuden; Carriers; Fouquier-Tinvilles och Herberti hufvuden. Och dessa blodiga hugkomster äro icke nog; bakom guillotinen mötas våra blickar af: Ludvig den sextondes, Marie Antonettes; Robespierres; Carriers, Fouquier-Tinvilles blodbestänkta hufvuden, med n fasaväckande trohet formade i vax efter de dödsmasker; hvilka på nationalförsamlingens befallning togos efter afrättningarne. Åfven Marat, hvilken mördades af Charlotte Corday, finnes der, äfven ban kopierad efter sin dödsmask. Högra sidan af halsen och bröstet äro betäckta af blod; Hela den fransyska revolutionen; från stormningar af Bastiljen till sista dagarne af året 1794 framträder här för oss med alla sina fasor; om man går ned för en trappa på andra sidan af den blodiga schavotten, hvarpå guillotinen är uppstälid, får man se ett dystert fängelse. Fängelset upplyses af. månskenet; som infaller genom I ett med galler försedt fönster; På en trädbänk, I framför ett eländigt trädbord sitter en gubbe l med långt hvitt skägg. Hvem är den olycklige? I Han är grefve Lorge, som vid stormningen af Bastiljen fanns uti en underjordisk källare. Han hade tillbragt trettio år i Bastiljen; Han hade der blifvit gammal och slö; Sex veckor efter sin befrielse dog han — af frihetens luft. Man tycker sig höra Marseillaisens brusande toner, gevärseldens smattrande; kanonernas dunder och man. ser bilderna från revolutionstiden draga förb mellan guillotinen och det der dystra fängelset. — Och om man nu vänder sig om och genom går den andra delen af det dystra rummet, så mötes ögat af alla länders ock tiders mördare; fanatiska mördare; heroiska mördare, hvilka offrat sitt lif för sin politiska och religiösa öfvertygelse; fega och förrädiska mördare, hvilka af sina låga passioner drifvits att begå brott. Der står William Jungman, hvilken för några år sedan hängdes på fängelsets i Horsemongers Lane i London tak. Han mördade sin mor och sina båda bröder; drifven dertill af lumpen