tungt och redligt arbete förvärfvad skilling; —
såsom fallet är med vår konkurslag; — när en
ofta godtycklig tillämpning af utsökningsbilken
tillstädjer exekutorn att för ett ringa kraf sköfla
rubb och stubb af en gäldenärs egendom,
hvaraf han för sin del behåller brorslotten ge-
nom att passa på tillfället: hvari ligger då en
sådan gäldenärs garanti för, att honom skall
rätt vederfaras, att han skall skonsamt behand-
las i sin ofta icke sjelfförvållade förlägenhet
eller olycka, helst när han, såsom arbetsklassen
på landet vanligen är det, är utan kännedom
om det skydd ban bör åtvjuta och ej eger någon
att rådgöra med?
Denna säkerhet har han då endast i exeku-
torns, det vill här säga länsmannens, rättrådig-
het. Vare det långt ifrån oss att förneka, att
det finnes många länsmän, som äro hederliga,
rättskaffens och ömbjertade män; men detta är
dock ej förhållandet i alla af rikets hä-
rader. Orsaken härtill är, att till dessa tjen-
stemän ofta antagits personer, som varit i sak-
nad af all humanistisk bildning och ej egt för-
måga att tänka på annat än egen fördel; per-
soner som sutit som skrifvare hos en despotisk
kronofogde, och sedan, komna på fri fot; sjelfva
blifvit despoter i sin ordning — och hvarvid
ofta händt att lärjungen äfverträffat mästaren.
Hvad som äfven bidragit till att skapa ett
visst missförhållande mellan länsmannen och
hans häradsboar; är att den förre vanligtvis är
sin orts auktionist. Detta är i och för sig in-
genting att klandra; men derigenom får läns-
mannen; som man säger, folket i sina händer,
och det inses lätt hvarthän han då kan komma;
om han är benägen att på afvägar nå ett hjert-
löst mål; och sätter sitt eget intresse och den
slemma vinningen främst. Vi hafva fler än ett,
ja, vi hafva många exempel på att så skett
och att jast länsmannen genom sina auktioner
blifvit en buse för sin ort. — Det är också en,
som vi tro; allmän erfarenhet, att ju fattigare
ett härad är och ju mera utblottadt, desto
förmögnare och mera välburgen är länsmannen
— eller i omvändt förhållande tvertom. — Den
affärsverksamhet, som länsmannen i allmänhet
kan egna sig åt, sträcker sig vanligen ej längre
än inom häradet, och den består, såsom förut
är nämndt, deri att han håller auktioner. För-
tjensten härpå kan visserligen vara ganska god,
men är dock ej så stor som mången föreställer
sig — och kan i nio fall af tio ej grundlägga
någon förmögenhet; Löneinkomsterna äro för
dessa tjenstemän ej heller stora; tvertom gan-
ska knappa; Likväl har man sett att mången
under några få år lyckats sanla summor till
större belopp, än mången verklig affärsman som
hela lifvet igenom egt en hvad man kallar god
affär.
Det är ej två meningar om den saken, att
mången sådan i hast samlad förmögenhet ej all-
tid flutit ihop från follt klara och rena källor
— äfven om det skett i skydd af hvad lagon
stadgar. Man skulle genom att följa dess alla
hemliga strömfåror få sorgliga, men upplysande
bidrag till historien om landtbefolkningens be-
tryck och beklagansvärda omständigheter i många
af våra provinser — omständigheter vida mer:
förtviflade än kanske någonsin de amerikanska
slafvarnas elier de ryske lifegnas varit det; Man
skulle flerstädes då äfven kanske finna roten tillden
kräfta, som så småningom förtärt all lifekraft
all sträfsamhet och allt lefnadsmod inom vissa
kommuner i landet.
Vi hafva med denna korta framställning önskat
fästa vederbörandes uppmärksamhet på hvad som
för tusenden utgör en lifssak; nemligen huru de
exekutiva åtgärderna, utmätningarne, verkställas
på landsbygden. En sådan åtgärd behöfver i
sanning ej skärpas genom några försvårande
omständigheter, föranledda af exekutorn, för att
med den förkrossande tyngden af en olycka
störta öfver den som deraf drabbas.
Och skola vi ej lemna denna vigtiga fråga ur
sigte, utan återkomma dertill; och det skulle
vara oss en glädje, om vi lyckades något för-
minska det sekelgamla länsmansväldet och sprida
någon belysning öfver dess historia; vi sakna
ingalunda materialier dertill; (Eft. P. P.).
Meddelande från allmänheten.