Länsmansväldet, Man har ej sällan skäl att beklaga sig öfve det betryck och de maktmissbruk, som af em betsmännen utöfvas här i landet, öfver de välde de förstått att tillskansa sig och öfve deras sträfvanden att ytterligare befästa och ut vidga detsamma; Ett af dessa betryck — oci ingalunda det minsta — är det; som lägst: gradens tjenstemän; länsmännen, utöfva på landsbygden. i Den makt, som blifvit lagd i deras händer är ganska stor; men likväl i många fall ej un derkastad någon kontroll, hvarken af högre myndighet eller af pressen; utom någon gång undantagsvis; då från aflägsna landsorter en klagan plötsligen höjer sig och blir hörd; Under denna makt sucka dock landsbygdens obemedlade inbyggare; de mindre hemmans brukarne; torparne; backstugusittarne; med ett ord, arbetarnes stora samhällsklass: Gent emot den -lille despoten, den myndige länsmannen, stå. dessa, genom sin okunnighet; sina bekymmer; sitt armod; nästan alldeles försvarslösa, mången gång äfven rättslösa: Vi behöfva väl ej anmärka; att länsmannens makt har sitt förnämsta upphof i hans egea: skap af lagens verkställare — af, så att säga, landsbygdens exekutiva myndighet; och att det förnämligast är vid utmätningar; som denna makt kännes tyngst och de flesta maktmissbruken förekomma; — Ingen lärer vilja neka att en sådan befattning i allmänhetinnebär stora svårigheter; att den ärallt annat än be haglig samt att den erbjuder lockelser och inleder i frestelser; för hvilka många andra tjenstemän ej äro utsatta; men mån kan dock, äf ven med klar insigt af dessa svårigheter, ej annat än känna sig upprörd öfver det sätt, på hvilket de exekutiva åtgärderna mången gång verkstäl las; och man tvingas att affägga en mycket be stämd protest deremot: Klagomålen häröfver — nemligen de få, som kunna eller våga gifva sig: uttryck — äro af beskaffenhet; att de måste fästa en allvarlig uppmärksamhet: I svårare tidpunkter; sådana som t:; ex. den närvarande; då en allmännare ekonomisk förlägenhet råder inom nästan alla yrkesgrenar och man från alla håll klagar öfver penningbrist och deraf följande oförmåga att fullgöra ingångna förbindelser eller betala förfallna skulder, är det naturligt; att i länsmannens fria skön ligger tutendens timliga ve eller väl och att han; som exekutor; plagligen kan ruinera mången i sin ställning jemförelsevis burgen person: Och när lagen är sådan; att man med den i hand kan, snart sagdt; bringa folk tilltiggarstafven och plocka ifrån dem hvarje genom