Länsmansväldet,
Man har ej sällan skäl att beklaga sig öfve
det betryck och de maktmissbruk, som af em
betsmännen utöfvas här i landet, öfver de
välde de förstått att tillskansa sig och öfve
deras sträfvanden att ytterligare befästa och ut
vidga detsamma; Ett af dessa betryck — oci
ingalunda det minsta — är det; som - lägst:
gradens tjenstemän; länsmännen, utöfva på
landsbygden. i
Den makt, som blifvit lagd i deras händer
är ganska stor; men likväl i många fall ej un
derkastad någon kontroll, hvarken af högre
myndighet eller af pressen; utom någon gång
undantagsvis; då från aflägsna landsorter en
klagan plötsligen höjer sig och blir hörd;
Under denna makt sucka dock landsbygdens
obemedlade inbyggare; de mindre hemmans
brukarne; torparne; backstugusittarne; med ett
ord, arbetarnes stora samhällsklass: Gent emot
den -lille despoten, den myndige länsmannen,
stå. dessa, genom sin okunnighet; sina bekym-
mer; sitt armod; nästan alldeles försvarslösa,
mången gång äfven rättslösa:
Vi behöfva väl ej anmärka; att länsmannens
makt har sitt förnämsta upphof i hans egea:
skap af lagens verkställare — af, så att säga,
landsbygdens exekutiva myndighet; och att det
förnämligast är vid utmätningar; som denna
makt kännes tyngst och de flesta maktmissbru-
ken förekomma; — Ingen lärer vilja neka
att en sådan befattning i allmänhetinnebär
stora svårigheter; att den ärallt annat än be
haglig samt att den erbjuder lockelser och in-
leder i frestelser; för hvilka många andra tjen-
stemän ej äro utsatta; men mån kan dock, äf
ven med klar insigt af dessa svårigheter, ej an-
nat än känna sig upprörd öfver det sätt, på hvilket
de exekutiva åtgärderna mången gång verkstäl
las; och man tvingas att affägga en mycket be
stämd protest deremot: Klagomålen häröfver
— nemligen de få, som kunna eller våga gifva
sig: uttryck — äro af beskaffenhet; att de måste
fästa en allvarlig uppmärksamhet: I svårare
tidpunkter; sådana som t:; ex. den närvarande;
då en allmännare ekonomisk förlägenhet råder
inom nästan alla yrkesgrenar och man från alla
håll klagar öfver penningbrist och deraf följan-
de oförmåga att fullgöra ingångna förbindelser
eller betala förfallna skulder, är det naturligt;
att i länsmannens fria skön ligger tutendens
timliga ve eller väl och att han; som exekutor;
plagligen kan ruinera mången i sin ställning
jemförelsevis burgen person: -
Och när lagen är sådan; att man med den
i hand kan, snart sagdt; bringa folk tilltiggar-
stafven och plocka ifrån dem hvarje genom