— Sexhundra ryttare — sporde Carl Knuts-
son — huru är det möjligt; att denna fattiga
landsända kan uppsätta en sådan styrka? Hvar
har mannen fått de beridna svennerna ifrån?
— Det är bergsfrälset — genmälte fogden.
— Nå väl — utbröt Thure Thuresson: —
Hvad betyda väl dessa 600 bergsknapar mot
våra väl öfvade svenner; jag står fast vid min
mening, vi skola först slå ned dessa; och sedan
få vi nog tid att tala vid bönderna; Huru stor
är eder makt här på slottet, Jösve Eriksson?
Nu hade fogden hunnit något hemta sig ur
den dvala; hvari underrättelsen om bondehärens
antågande försatt honom; Riddarnes kraftfulla
tal att draga ut för att med våld kufva de
upproriske väckte honom åter till fullt med-
vetande: :
— Jag skall inom några timmar kunna låta
800 ryttare i blanka harnesk rida norrut —
sade han:
— 8e det låter höra sig — utropade dervid
Thure Thuresson — vi hafva väl 100 af våra
svenner här samlade. Med900 svenner åtager
jag mig att dansa en dans med den gode bergs-
mannen; så att han skall blifva yr i hufvudet;
om han icke rent af förlorar det: Gifven be-
fallning åt svennernha att sitta upp; fogde; och I ädle
herrar; söm viljen följa mig; gören eder redo:
Riddaren gick redan mot dörren för att ge-
nast sätta sitt beslut i verket och Nils Stensson
och Magnus Bengtsson voro färdiga att följa
honom; då gamle -herr Christer reste sig upp
från bänken; der han tagit plats; och ropade
honom tillbaka:
— Håll, riddar Thure — sade han — vi
må först inhemta de herrars mening; som ännu