— Sexhundra ryttare — sporde Carl Knutsson — huru är det möjligt; att denna fattiga landsända kan uppsätta en sådan styrka? Hvar har mannen fått de beridna svennerna ifrån? — Det är bergsfrälset — genmälte fogden. — Nå väl — utbröt Thure Thuresson: — Hvad betyda väl dessa 600 bergsknapar mot våra väl öfvade svenner; jag står fast vid min mening, vi skola först slå ned dessa; och sedan få vi nog tid att tala vid bönderna; Huru stor är eder makt här på slottet, Jösve Eriksson? Nu hade fogden hunnit något hemta sig ur den dvala; hvari underrättelsen om bondehärens antågande försatt honom; Riddarnes kraftfulla tal att draga ut för att med våld kufva de upproriske väckte honom åter till fullt medvetande: : — Jag skall inom några timmar kunna låta 800 ryttare i blanka harnesk rida norrut — sade han: — 8e det låter höra sig — utropade dervid Thure Thuresson — vi hafva väl 100 af våra svenner här samlade. Med900 svenner åtager jag mig att dansa en dans med den gode bergsmannen; så att han skall blifva yr i hufvudet; om han icke rent af förlorar det: Gifven befallning åt svennernha att sitta upp; fogde; och I ädle herrar; söm viljen följa mig; gören eder redo: Riddaren gick redan mot dörren för att genast sätta sitt beslut i verket och Nils Stensson och Magnus Bengtsson voro färdiga att följa honom; då gamle -herr Christer reste sig upp från bänken; der han tagit plats; och ropade honom tillbaka: — Håll, riddar Thure — sade han — vi må först inhemta de herrars mening; som ännu