ENGELBREKT ENGELBREKTSSON,
HISTORISK ROMAN I 2 DELAR.
Af 0. GEORG STARBÄOK.
ANDRA DELEN:
(Forts. från föreg. Af.)
Endast den äldste af herr Christers söner;
berr Carl; deltog icke i skämtet, Öfver hans ädla
ansigte hvilade till och med en skugga af ovilja:
Dock: var det blott en skugga; han förblef tyst
och gjorde intet för att inverka på samtalet
och gifva det en annan riktning.
Så småningom ledde den sluge fogden talet
in på de senaste tilldragelserna; och ingen af
herrarne märkte; huru det gick till, men snart
var det fråga om ingenting mer eller mindre,
än befogenheten af rådets åtgöranden förliden
höst, då undersökningen skedde angående fog-
dens embetsförvaltning:
— Mig synes — vågade fogden såga — som
om I, ädle herrar at rådet, borde något när-
mare hafva betänkt eder, innan I tagen eder
den saken före;
— Närmare betänkt oss — inföll herr Christer
— jag vet dock icke, huru I kunnen föra slikt
tal, Jösse Eriksson. Rådet gick.med största
varsamhet tiil väga, och I veten väl sjelf, huru
föga utsigt det var att stilla de uppretade bön-
derna, -— dessutom följde rådet konungens
bref. .:
— I saden det, ädle herr Christer Nilsson
— vidtog fogden; bugande sig för den gamle