hennes lefnad en längre varaktighet; hennes sjä
renhet och oskuld, hennes förstånd en medfödt
större skärpa, hennes själs öga en djupare, full
komligt oförvillad uppfattning af naturen och
Guds verk; man ställer henne närmare skapa
ren, gör henne till föremål för hans beständig:
omsorg och vård, samt anser henne värdig der
Högstes omedelbara beskärm. Först den ur
sprungligen rena och gudomliga menniskonatu
rens urartande — genom lustarnes demoniska
inflytande och den fria viljans missbruk — för
svagade. hennes kraft; förkortade tiden för hen
nes tillvaro; minskade hennes gestalts ursprung
liga skönhet, smutsade renheten och inskränkte
själens makt och kraft. Den öfver det syndiga
slägtet yredgade allmakten nedkastade;: henne
straffande. från hennes ursprungs höjd och för-
nedrade : ,henne ill detta väsende, som, i be-
ständig strid med sin dubbla natur, blott genom
dygdens beständiga utöfning i lidandets och fre-
stelsernas skola samt genom ihärdiga själsan-
strängningar ofullkomligt kan återförvärfva men-
niskans ursprungliga andliga och lekamliga för-
måners. i
Sådan är den föreställning sagan gifver om
.mensklighetens. första slägte — en storartad
föreställning, och likväl endast en myth, Den
är rotad i den säldsta religionen och har fort-
plantats; genom skaldernas sånger; men i verk-
ligheten återfinnes den icke, och oförtröttad
forskning har blottat sagan på dess belgonglo-
ria. Vi veta, alt den okultiver nniskan
öfverallt och AN alla hek sd en
typ af råhet, som ofta mera närmar henne till
de vilda djuren; än till den civiliserade menni-
skan i hennes högsta utveckling: De karak-
teristiska kännetecknen på menniskan i urtill-
ståndet äro öfverallt desamma: ett ofullkomligt
och till de enklaste behofyen inskränkt språk,
vilda passioner; utan återhållsamhet i viljan,
grof sinnlighet och dess tillfredsställande såsom
lifvets ändamål; samma likgiltighet om likars
lif, som hos rofdjuren; osällskaplighet; den
starkaste handen eller största bakslugheten så-
som grundval för våldsvälde; qvinnan är slaf-
vinna och barnen äro fädrens lifegna till dess
sönerna med armstyrkans tillhjelp och döttrarna
genom anslutning till en annan man frigöra sig
derifrån. Af ovanligt hög ålder finner man intet
spår, icke en gång af större fysisk kraft. Kortligen:
alla de mythiska föreställningarne om menhnisko-
slägtets ursprungligen stora herrlighet försvinna
inför forskningen gom en dimma, och icke ens
skuggan återstår: Endast kultur och uppfostran
förmå utveckla den menskliga varelsen till men-
niska, och dertill fordras ofta många genera-
tioner; ja, så djupt ligger stundom dess frö
förborgadt, att alla förgök; att genom civili-
sationens . solstrålar framlocka detsamma; miss-
lyckas. Det finnes folkslag, hvilka sedan år-
tusenden lefva uti sina skogar i samma oför-
änderliga urtillstånd, som på första dagen af
sin ; tillvaro, och hvilka lika litet kunna civili-
ceras som. vargen kan tämjas. Otillgängliga
för mensklig kultur, försvinna de från den mark,
der de sammanstött med civilisationen, likasom
rofdjurens slägten försvinna; der rödjarens yxa
och plogbill framgå. ; —r.