Så förflöt ungefär en timma och ovädret hade till det mesta gått öfver, då åter småsvennen syntes på dörrtröskeln. Det var dock -såskumt i rummet, att biskopen knappast skulle hafva sett honom, om han icke tilltalat honom: — Fader — sade han med ett uttryck i rösten, som förrådde en återhållen glädje — fader, mannen; om hvilken du så mycket talat med Laurentius är här. . — Hvilken säger du är här:::? — Engelbrekt Engelbrektsson .:. jag har visat honom till slottsherberget: Han behöfde sköta om sig; eftersom han ridit under det häftiga ovädret: — Låt den ädle mannen komma, sven, låt honom; komma -och se-välstill; att allt som kan göras för hans beqvämlighet; blir gjordt! Småsvennen skyndade ut med lätta steg; och en stund derefter inträdde Engelbrekt. — Varen bhjertligt välkommen under biskop Thomas: Simonssonstak — sade biskopen och gick. Engelbrekt till mötes. Hvilket lyckligt tillfälle skänker mig nöjet af edert besök? — Jag kommer från konungen — avarade Engelbrekt. — Från konungen? — sporde biskopen och såg förvånad på sin gäst: — Från konungen — upprepade denne — och medförer bud och bref från honom till riksens råd: Han vände sig härvid om; Det lät som om någon rört sig bakom honom; men hvarken han eller biskopen såg till någon. — Och hvad gäller det brefvet? — frågade åter biskopen: — En undersökning af de klagomål; Dalarnes