vandrade här på jorden med biskop Henrik vid
sin sida. Gud höre nådigt den helige konun-
gens böner för Sverges land!
— Amen! — tillade djeknen; andäktigt sam-
manknäppande sina händer.
— Och måtte alltid kraft och manligt sinne
lefva bland Sverges män! — förtsatte biskopen:
— Huru lyder dender versen nu igen?:;::
Gud hafver Sverige skapat så:::
Djeknen bläddrade bland -pergamentsbladen;
tills han fått reda på det af biskopen ångifna
stället. Derpå uppläste han:
Gud Fader hafver Sverike skapat sva
med berg, skoga, mossa och sjöa,
att ville svenske hvarannan tro vara,
de torfte för utläåndskom aldrig fara,
och att: dem dermed nögde,
gom :Gäd dem tillfögde,
och bevisa hvarandrom tro -och ära,
ack huru sälle måtte de vara!
Här var fordom så driftog allmoge,
att de med stor här utländes droge
och vunno med makt mång riken och land
och hade dem länge under sin hand...
— Ja, så är det — afbröt biskopen läs-
ningen — Ingen nöd och intet elände skulle
råda i vårt sköna, herrliga Sverige; om här
rådt den endrägt, som i forna dagar. Jag vet
ej rätt — han tillade detta mera; som om han
högt fortsatt sin tankegång, än som det varit
hans afsigt att tilltala djeknen — jag vet ej
rätt, men något fattas, det är ej som det skulle
och borde vara; men hvad :::-hvad är det som
brister? En konung sitter på Sanct Eriks thron
med lagligt konungadöme, och han är omgifven
af riddare och biskopar såsom lagen föreskrifver,
och bonden sitter på sin gård och plöjer sin