på Borganäs, så lärer han vara här på berget nu, efter hvad de säga. — Hm! — genmälte bonden — du spar mig mycken både möda och tid. Bondensatte sig derpå utmed stalldörren på en brädhög, som låg derbredvid; och ingen af grufvesvennerna -lade vidare märke till honom. Men den förklädde gruidäde endast på, hvem af-dem; som han hittills träffat af Engelbrekts folk skulle bli den bästa att öfverlemna fogdens bref. Slutligen gick ett ljus upp för honom. Erik vore den yppersta af alla. Honom kände stolts jungfrun, och honom kunde hon ej misstro; minst af allt skulle hon taga honom såsom budbärare för Johan Wale. Kr pthade -han denna; tankeklar ;för sig, förr än Han reste sig och lemnade med långsamma steg. gården; Det gällde nu. att finna reda på Erik. Han såg sig om åt alla sidor, när -han .kommit utanför porten; men för drängarnes skuld på gården, om wågon af dem såge. efter honom, kunde han-icke slå-in på någon annan väg, än i riktning åt fögdegården, eftersom han sagt sig söka fogden och denne, nu befann sig der. Han vandrade derför vågen framåt åt fogde. gården till; och uppkommen på en höjd, såg han till sin glädje den han sökte liksom .bhan sjelf stadd på vandring åt samma gård. Svennea påskyndade nu sina steg och straxt utanför fogdegården upphann han Erik. : — Det var längesedan jag var här på berget — sade han till gossen — men bedrager jag mig icke, så är detta fogdegården. Erik bejakade frågan; men han kastade en misstrogen blick på bonden.