SR — — — — — — —
mod höra det ärende; hvarför jag dragit hit
neder :.. I veten det väl, att glada budskap
komma sist -till konungens gård, nöden och
eländet trängas -i hans portar för att inför ho-
nom utgjuta sin klagan: Det är också mitt
ärende till eder: Jag kommer från folket der
noir om Dalelfven; som dess sändningebud:;
Medan Engelbrekt talade, tystnade så små-
ningom de: kringstående-herrarnes tal, och allas
blickar .fästades -på honom: Det var som om
i sjelfva bans stämmas:-klang legat något till-
drägande; Hans uppträdande liknade en af
dessa forntidens :barder, -hvilken kommit att
sjunga sin sång på en melodi; som man långt
för detta hunnit glömma; men vid hvars ton-
fall dagens meningslösa sorl tystnar.
IT venkla, men kraftiga drag skildrade Engel:
brekt lifvet deruppe i den aflägsna vrån af
konung Eriks riken, der ständigt hårda manna-
pröfvände : strider kämpas mot en oblid natur,
:men der tillika ett: kraftfullt slägte vixte, som
kunde fördraga allt; hunger och fattig.:om utan
att knota, utan att klaga, manligt böjande sig
under. Guds mäktiga hand.
Allt detta var dock ett intet mot den nöd
och .det elände; som nu rådde bland detta folk.
Engelbrekt skildrade derefter lika frimodigt,
hvaruti denna nöd bestod; och omtalade huru
godtyckligt. konungens -fogdar gingo tillväga.
— Detta folk, herre konung — så fortsatte
han och afslutade sitt tal — som kan :bära
den tyngsta nöd utan att klaga; som kan lida
outsägligt in i bleka (döden för den; som kom-
mer det till mötes i kärlek och tro; detta folk
har blott en enda skatt; som det icke låter
taga ifrån, sig — och det är lagen: Lagen är
AR