SR — — — — — — — mod höra det ärende; hvarför jag dragit hit neder :.. I veten det väl, att glada budskap komma sist -till konungens gård, nöden och eländet trängas -i hans portar för att inför honom utgjuta sin klagan: Det är också mitt ärende till eder: Jag kommer från folket der noir om Dalelfven; som dess sändningebud:; Medan Engelbrekt talade, tystnade så småningom de: kringstående-herrarnes tal, och allas blickar .fästades -på honom: Det var som om i sjelfva bans stämmas:-klang legat något tilldrägande; Hans uppträdande liknade en af dessa forntidens :barder, -hvilken kommit att sjunga sin sång på en melodi; som man långt för detta hunnit glömma; men vid hvars tonfall dagens meningslösa sorl tystnar. IT venkla, men kraftiga drag skildrade Engel: brekt lifvet deruppe i den aflägsna vrån af konung Eriks riken, der ständigt hårda mannapröfvände : strider kämpas mot en oblid natur, :men der tillika ett: kraftfullt slägte vixte, som kunde fördraga allt; hunger och fattig.:om utan att knota, utan att klaga, manligt böjande sig under. Guds mäktiga hand. Allt detta var dock ett intet mot den nöd och .det elände; som nu rådde bland detta folk. Engelbrekt skildrade derefter lika frimodigt, hvaruti denna nöd bestod; och omtalade huru godtyckligt. konungens -fogdar gingo tillväga. — Detta folk, herre konung — så fortsatte han och afslutade sitt tal — som kan :bära den tyngsta nöd utan att klaga; som kan lida outsägligt in i bleka (döden för den; som kommer det till mötes i kärlek och tro; detta folk har blott en enda skatt; som det icke låter taga ifrån, sig — och det är lagen: Lagen är AR