CITES EA SENS R SRS BUKEN ämne, och händelsen kom dem till hjelp i en mörk ryttare, som Höll ett stycke framför dem, liksom ville han invänta dem, — Hvem är den mörke riddaren der? — sporde grefve Witzlau en af de bakom konungen ridande herrarne: Allas blickar riktades härvid på riddaren, som märkte det och red fram emot konungen. — Han bär ett tjurhufvud till sköldemärke — sade derunder en, annan af herrarng. . — Vid Guds död, jag menar. att det är Broder Svensson! — utropade en tredje: — Broder Svensson — eftersade konungen, men käns stämma ljöd klanglös; och man kunde icke säga, om åsynen af riddaren skänkte honom glädje eller ovilja: i Emellertid var man kommen ända inpå riddaren med tjurhufvudet. Denne helsade vördsamt på konungen; men hans uppsyn var mörk; mörkare än färgen på hans harnesk, Hos hor nom, väckte mötet synbarligen icke några glada känslor: — Vid de fem såren, riddare — utbröt konungen — är det ni sjelf, eler är det eder vålnad? . Och. konungens följe hörde med oro, huru hans stämma darrade; såsom fallet brikåde vara, när han blef vred. Men konungen log dock, när han talade, så att det berodde på riddarens svar; om äffonens fröjder skulle föfsvidna eNer icke. 4 . — Jag sjelf, nådige herre; Broder Svensson till Kärr! — svarade riddaren, men hans pånna var så mörk och: hans ögon flammade; — (iud bättre, Broder Svensson, ni ser så mörk ut; som om det vore fråga om en dust