CITES EA SENS R SRS BUKEN
ämne, och händelsen kom dem till hjelp i en
mörk ryttare, som Höll ett stycke framför dem,
liksom ville han invänta dem,
— Hvem är den mörke riddaren der? —
sporde grefve Witzlau en af de bakom konun-
gen ridande herrarne:
Allas blickar riktades härvid på riddaren, som
märkte det och red fram emot konungen.
— Han bär ett tjurhufvud till sköldemärke
— sade derunder en, annan af herrarng. .
— Vid Guds död, jag menar. att det är
Broder Svensson! — utropade en tredje:
— Broder Svensson — eftersade konungen,
men käns stämma ljöd klanglös; och man kunde
icke säga, om åsynen af riddaren skänkte honom
glädje eller ovilja: i
Emellertid var man kommen ända inpå rid-
daren med tjurhufvudet. Denne helsade vörd-
samt på konungen; men hans uppsyn var mörk;
mörkare än färgen på hans harnesk, Hos hor
nom, väckte mötet synbarligen icke några glada
känslor:
— Vid de fem såren, riddare — utbröt
konungen — är det ni sjelf, eler är det eder
vålnad? .
Och. konungens följe hörde med oro, huru
hans stämma darrade; såsom fallet brikåde vara,
när han blef vred. Men konungen log dock,
när han talade, så att det berodde på riddarens
svar; om äffonens fröjder skulle föfsvidna eNer
icke. 4 .
— Jag sjelf, nådige herre; Broder Svensson
till Kärr! — svarade riddaren, men hans pånna
var så mörk och: hans ögon flammade;
— (iud bättre, Broder Svensson, ni ser så
mörk ut; som om det vore fråga om en dust