ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄOKE. FÖRSTA DELEN. (Forts. från föreg. JF.) Det var ej på den tiden så svårt som nu; att hålla eller taga reda på främlingar; hvilka kommo till hufvudstaden; åtminstone när inga större högtidligheter eller herremöten ditdrogo större samlingar af folk. Derföre kunde också Jösse Erikssons sven af den beskrifning; som brovakten lemnade, igenkänna att den han sökte var ibland dem som föregående dagen ridit in i Stockholm: Vakten hade äfven; dock alldeles händelsevis; sett honom rida framåt. kyrkan, hvaraf man kunde sluta, att han styrt kosan inåt staden. Borganäsknekten kom på detta sätt til torget vid rådstugan; — det var tidigt på morgonen — och här ville hans lycka; att en af rådstjenarne mötte honom, som likaledes föregående afton sett mannen taga af in åt Svartmangatan och i honom granneligen märkt en främling: Sålunda kom det sig, att Engelbrekt kunde se honom, då han gick ned åt hamnen; Svennen hade också i samma ögonblick fått ögat på Engelbrekt och skyndat fram till gränden; vid hvars hörn han stannade för att ytterligare följa sitt rof och få reda på hans bostad; Just som han då skulle gå ned i gränden, fick han sigte på den lille Kort Rogge, som nyfiket stod