SLOLLVIBUA oo NM rr ra Pe
parterrens öfverlåtelse till hr Lagergren förekom:
mer ordet oppositionsrätt i stället för options-
rätt.
RA
MMordbranden i Wisby. (Telegr.
till Dagens Nyheter d. 7 juni.) Murmästaren
Berglund och f. gästgifvaren Lundgren hafva
erkänt sin delaktighet i mordbrandsanläggnin-
gen: Ytterligare upplysningar styrka att kapten
Gardell och Carlsson äro anstiftare till dådet,
men de neka fortfarande härtill;
Huru en gammal skolmästare slutat sina
dagar. Sistlidne Kristi Himmelfärdsdag begrofs i
Ödsmåls församling af Göteborgs och Bohuslän
en gammal man vid namn Anders Marcusson, till-
hörande nämnde församling. Han hade i många
Herrans år sysselsatt sig med barnaundervisning,
både inom Ödsmåls och angränsande söcknar, och
hade derpå en lång tid någorlunda sin bergning.
Men så kommo :folkskolorna och knappade in hans
verksamhet; dock hade han ännu en lång tid sin
pödrorfiga bergning af sitt mödosamma kall att
lära småbarn a-b-c och stafning; ja stafning, der-
med gick det väl icke alldeles så riktigt till, t
stafningsreglor och sådant der kände gubben ej till,
men det gick ändå, och många äro de, som hafva
honom att tacka för sin lilla kunskap deri. Gubben
var. outtröttlig och höll gerna på från solens upp-
till dess nedgång, tills dess en förnuftig folkskol-
lärare kom till församlingen och gjorde honom upp-
märksam på att de små ej finge ansträngas så länge.
Han gjorde sig emellertid mycket afhållen af de
smä, som kappades ommorgnarne för att hinna
först till. honom, och som derför samt, för sin fit
af gubben belönades med skorpor, söckerbitar etc.
— ja han vardt allas askolfarbrora. Så kommo äf-
ven småskolorna: och inkräktade på gubbens om-
råde, men ändå fick han efter. gammal vana och
derför att man tyckte om gubben,-.lite förtjenst
här ochder i stugörha med småbarn, ty han var
ej dyrlegd — fick han blott maten och lite tillto-
bak så voro hans behofver fyllda — och gick gerna
omkring och bad sig på dem, då anbud tröt honom,
så att han ännu hade sin tarfliga utkomst derpå,
så länge helsa och krafter stodo bi. Men dessa
togo slut äfven för honom — och då återstod ho:
nom intet annat än fattigvården. Han blefinackor-
derad på ett ställe, så fattigt sjelft att det var stor
synd om gubben; ty han saknade all vård och sköt-
sel och hade det äfven knappt med det nödvändiga.
Gubben - älskade att få sig en buss tobak, och då
han kunde få sig några skilling dertill, måste han
sjelf i sistlidne skarpa vinter gå att köpa sådan,
ehuru nära naken, emedan han icke hade någon
som han kunde betro att sända för sig. Gubben
frös och klagade, men han måste dock återvända
till det honom bestådda hemmet, der han vardtin-
logerad på — ugnen! så att han icke ens kunde
fröjda sig åt dagsljuset. Detta gjorde honom ock
sluligen detsamma; ty på sista tiden blef han, lik-
som den gamle Tobias, blind. Och deruppe på
ugnen (en stor del läsare kunna naturligtvis icke
öra sig begrepp om en sådan inrättning i de gamla
ondstugorna) låg han; led och dog, utan att någon
visste af det förr än morgonen den 26 maj, då
man skulle räcka honom lite mat och då han be-
fanns vara — ett lik, öfverhöljdt med myriader
ohyra. Så ändade han sitt usla skolmästarlif, öfver
76 år gammal, hans stoft följdes till grafven af 4
personer — och så slutade en gammal skolmästare
sina daågar! Frid öfver hans stoft!
(Göteborgs Handelstidning.)
Bohus slottsruin lärer nu blifva lemnad
att hejdlöst söndergnagas af tidens tand. An-
tiqvitetsintendenten Djurklou har med biträde af
kunnige män företagit en undersökning af ruinen,
men funnit att dess vidmakthållande skulle kosta
alldeles för mycket, hvadan den borde öfverlemnas
åt sitt öde. :
Brinnande fartyg. Gotlands Tidning föritors-
dags berättar från Wisby: I går afton vid pass kl.
10 observerades härutanför, 2 å 3 mil till sjös, ett
brinnande fartyg; vidare underrättelse saknas.