SLOLLVIBUA oo NM rr ra Pe parterrens öfverlåtelse till hr Lagergren förekom: mer ordet oppositionsrätt i stället för optionsrätt. RA MMordbranden i Wisby. (Telegr. till Dagens Nyheter d. 7 juni.) Murmästaren Berglund och f. gästgifvaren Lundgren hafva erkänt sin delaktighet i mordbrandsanläggningen: Ytterligare upplysningar styrka att kapten Gardell och Carlsson äro anstiftare till dådet, men de neka fortfarande härtill; Huru en gammal skolmästare slutat sina dagar. Sistlidne Kristi Himmelfärdsdag begrofs i Ödsmåls församling af Göteborgs och Bohuslän en gammal man vid namn Anders Marcusson, tillhörande nämnde församling. Han hade i många Herrans år sysselsatt sig med barnaundervisning, både inom Ödsmåls och angränsande söcknar, och hade derpå en lång tid någorlunda sin bergning. Men så kommo :folkskolorna och knappade in hans verksamhet; dock hade han ännu en lång tid sin pödrorfiga bergning af sitt mödosamma kall att lära småbarn a-b-c och stafning; ja stafning, dermed gick det väl icke alldeles så riktigt till, t stafningsreglor och sådant der kände gubben ej till, men det gick ändå, och många äro de, som hafva honom att tacka för sin lilla kunskap deri. Gubben var. outtröttlig och höll gerna på från solens upptill dess nedgång, tills dess en förnuftig folkskollärare kom till församlingen och gjorde honom uppmärksam på att de små ej finge ansträngas så länge. Han gjorde sig emellertid mycket afhållen af de smä, som kappades ommorgnarne för att hinna först till. honom, och som derför samt, för sin fit af gubben belönades med skorpor, söckerbitar etc. — ja han vardt allas askolfarbrora. Så kommo äfven småskolorna: och inkräktade på gubbens område, men ändå fick han efter. gammal vana och derför att man tyckte om gubben,-.lite förtjenst här ochder i stugörha med småbarn, ty han var ej dyrlegd — fick han blott maten och lite tilltobak så voro hans behofver fyllda — och gick gerna omkring och bad sig på dem, då anbud tröt honom, så att han ännu hade sin tarfliga utkomst derpå, så länge helsa och krafter stodo bi. Men dessa togo slut äfven för honom — och då återstod ho: nom intet annat än fattigvården. Han blefinackorderad på ett ställe, så fattigt sjelft att det var stor synd om gubben; ty han saknade all vård och skötsel och hade det äfven knappt med det nödvändiga. Gubben älskade att få sig en buss tobak, och då han kunde få sig några skilling dertill, måste han sjelf i sistlidne skarpa vinter gå att köpa sådan, ehuru nära naken, emedan han icke hade någon som han kunde betro att sända för sig. Gubben frös och klagade, men han måste dock återvända till det honom bestådda hemmet, der han vardtinlogerad på — ugnen! så att han icke ens kunde fröjda sig åt dagsljuset. Detta gjorde honom ock sluligen detsamma; ty på sista tiden blef han, liksom den gamle Tobias, blind. Och deruppe på ugnen (en stor del läsare kunna naturligtvis icke öra sig begrepp om en sådan inrättning i de gamla ondstugorna) låg han; led och dog, utan att någon visste af det förr än morgonen den 26 maj, då man skulle räcka honom lite mat och då han befanns vara — ett lik, öfverhöljdt med myriader ohyra. Så ändade han sitt usla skolmästarlif, öfver 76 år gammal, hans stoft följdes till grafven af 4 personer — och så slutade en gammal skolmästare sina daågar! Frid öfver hans stoft! (Göteborgs Handelstidning.) Bohus slottsruin lärer nu blifva lemnad att hejdlöst söndergnagas af tidens tand. Antiqvitetsintendenten Djurklou har med biträde af kunnige män företagit en undersökning af ruinen, men funnit att dess vidmakthållande skulle kosta alldeles för mycket, hvadan den borde öfverlemnas åt sitt öde. : Brinnande fartyg. Gotlands Tidning föritorsdags berättar från Wisby: I går afton vid pass kl. 10 observerades härutanför, 2 å 3 mil till sjös, ett brinnande fartyg; vidare underrättelse saknas.