ENGELBREKT ENGELBREKTSSON,
HISTORISK ROMAN I 2 DELAR.
Af 0. GEORG STARBÄOE.
FÖRSTA DELEN:
(Forts. från föreg. Jf.)
Den rikt klädde biskopssvennen tycktes icke
fösta mycket afseende vid den enkle mannen,
som stod framför honom, och han skulle säkert
icke ens hafva besvårat dennes frågor, om han
icke genom den gjorda tjensten varit liksom
stämd till hans fördel. Hans anletsdrag voro
öppna och ädlä, men det låg i detta ögonblick
en öfverlägsenhet utbredd öfver dem, som gaf
åt hela hans väsgnde ett utseende af utmaning
och förtog till och med det uttryck af god-
sinthet; som tycktes vara det naturliga för hans
anlete;
Till höns ursäkt må dock lända; att Engel-
brekt stod der alldeles ensam; och det var nu
någöt som icke berättigade honom till de heders-
betygelser; hvilka hvarje herresven villigt egnade
herremannen.; Den tidens rike och mäktige herrar
redö aldrig ut utan att vara åtföljde af et be-
tydligt antal svenner, stundom flera hundrade
och alla beväpnade i blanka rustningar, Den
ensamme mannen måste derför af biskopssven-
nen betraktas som en mycket obetydlig person.
Just som han stod i begrepp att aflägsna
sig med hästen; såg han på Engelbrekt, och det
intryck dennes ansigte gjorde på honom måtte
hafva varit gynsamt; ty han nickade åt honom
och sade: