EEE LARS AEA
ten af de danska öarna; der herremannen kunde
lefva och fröjda sig; utau att ständigt påminnas
om lagen och åter lagen af rättslösa bönder.
Knappt hade grefven stängt dörren efter sig;
förr än hans dotter störtade ut ur det inre
rummet: Hon var klädd i samma himmelsblå
klädning; som dagen förut på Säters kungsgård;
men; denna var också det enda; som. var sig
likt. Ofvanpå denna hängde löst kastad-öfver
axlarne en vid kappa; liksom för att svepa i
sorgedok den ljusa gestalten. Agnes befann
sig i ett;tillstånd af. den mest pinsamma oro.
Hennes kinder flammade och hennes pulsar
slogo, som om hon kämpat med en häftig
feber: Ögonen brunno af en. egen glans. . De
hade gråtit. bittra och häftiga tårar, men pu
voro de torra; och fasthet och beslutsamhet
stodo satt Jäsa så väl i dem som i hvarje drag
af det-bildsköna anletet.
Hon stannade en stund framför madonna-
bilden; kastade sig ned på bönpallen; och hen-
nes läppar framhviskade en bön om kraft. och
hjelp af den heliga jungfrun:
Vi påminna oss den föregående dagens mor-
gon i Sätersdalen och den förfärliga underrät-
telse; Agnes der erhöll. När hon då sade sig
vilja rädda. ungersvennen, anade hon visst icke,
hvilka svårigheter; som skulle uppresa sig emot
henne för utförandet af denna enkla handling.
Det gällde nemligen blott att tala till Engel-
brekt om saken: Och Engelbrekt kom; och
hon träffade honom; men det var som om rö-
sten stockat sig i hennes bröst hvar gång. hon
var färdig att öppna sin mun och tilltala honom:
Menniskohjertat är sig alltid likt; det må
klappa under vadmalet eller under sammeten;