EEE LARS AEA ten af de danska öarna; der herremannen kunde lefva och fröjda sig; utau att ständigt påminnas om lagen och åter lagen af rättslösa bönder. Knappt hade grefven stängt dörren efter sig; förr än hans dotter störtade ut ur det inre rummet: Hon var klädd i samma himmelsblå klädning; som dagen förut på Säters kungsgård; men; denna var också det enda; som. var sig likt. Ofvanpå denna hängde löst kastad-öfver axlarne en vid kappa; liksom för att svepa i sorgedok den ljusa gestalten. Agnes befann sig i ett;tillstånd af. den mest pinsamma oro. Hennes kinder flammade och hennes pulsar slogo, som om hon kämpat med en häftig feber: Ögonen brunno af en. egen glans. . De hade gråtit. bittra och häftiga tårar, men pu voro de torra; och fasthet och beslutsamhet stodo satt Jäsa så väl i dem som i hvarje drag af det-bildsköna anletet. Hon stannade en stund framför madonnabilden; kastade sig ned på bönpallen; och hennes läppar framhviskade en bön om kraft. och hjelp af den heliga jungfrun: Vi påminna oss den föregående dagens morgon i Sätersdalen och den förfärliga underrättelse; Agnes der erhöll. När hon då sade sig vilja rädda. ungersvennen, anade hon visst icke, hvilka svårigheter; som skulle uppresa sig emot henne för utförandet af denna enkla handling. Det gällde nemligen blott att tala till Engelbrekt om saken: Och Engelbrekt kom; och hon träffade honom; men det var som om rösten stockat sig i hennes bröst hvar gång. hon var färdig att öppna sin mun och tilltala honom: Menniskohjertat är sig alltid likt; det må klappa under vadmalet eller under sammeten;