löpa genom det långa galleriet; utbjudande till höger och venster: Aftonbladet; Allehanda; Aftonbladet; Allehandav i oändlighet; och störta så ut genom den sista dörren i hopp om avt komma först till nästa cafe. En annan, temligen gifven gäst är en italienare, som handlar :med små gipsfiguref, och som utmärker sig genom en förundransvärd vältalighet på alla språk, då det gäller att afyttra sina varor. Hans vanliga uppehållsställe är bron vid Gustaf Adolfs torg, men går handeln icke bra der, gör han en liten afstickare till Berzelii park, går genom Berns salong och försäkrar hvar och en, som blott vänder sina blickar aldrig så litet åt honom, att de aldrig kunna blifva lyckligare än genom att ega en liten St. Johannes, som smeker ett lam, en grupp föreställande den heliga familjen, eller Paul och Virginie, och han tillägger; om han ser att figurerna något sånär slå an; att man i tid och evighet torde komma att ångra sig, om man icke tillkandlar: sig ett exemplar af hvardera: Efter vår vän italienaren komma ett par flickor från Dalarne; rena och pyntade; med ständigt leende ansigten utbjuda de små fingerringar, hvilka just icke äro vackra; men rätt konstnärligt förarbetade af tagel. De språka och skämta med de herrar, hvilka tilltala dem, och för muntra svar komma de aldrig i förlägenhet, men man förvånas vid att höra, det de nästan alla utan undantag äro mönster för dygd och sedlighet. I stora skaror draga de på höstarne hit från Dalarne och söka genom åtskilliga industrigrenar att skapa sig en liten förtjenst, för att vid sommarens ankomst återvända till sina hem. Oftast är det förlofvade flickor, hvilka på detta sätt förvärfva sig tillräckligt för sin tarfliga utstyrsel; men sällan eller aldrig händer det att någon af dem begår ett felsteg, och om det händer, återvänder den fallna icke till hemorten och hennes landsmaninnor kännas icke mera vid henne. Det måtte finnas ett stort antal dalflickor, ty man träffar dem öfverallt. Ar temperaturen mild; ser man dem i hvita lintygsärmar och brokiga lifstycken, men då aftnarne äro kyliga bära de derutanpå en kort fårskinnströja. Man har äfven den förströelsen att betrakta de olika små grupperna omkring sig och att efter menniskornas utseende söka att sluta till deras ställning i samhället; deras stånd och deras förhållande till hvarandra. Den svenska publiken utmärker sig i allmänhet genom en viss yttre likformighet, — man ser sällan någon egendomlig typ, en frappant fysiognomi eller en från det allmänna bruket afvikande klädedrägt: Allt är enkelt, okonstladt (?) och aefterregelne, likasom svenskarnes hela väsende och uppträdande, och den qvinliga delen af de lägre klasserna är i allmänhet mindre utpräglad än hos oss; Fruntimmerna äro äfven mycket mera tillbakadragna och hafva något visst distingeradt i sitt sätt: En afton sågo vi verkligen några truntimmer, hvilka mycket kallblodigt rökte cigarr utanför Berns salong i sällskap med några herrar, men lyckligtvis doldes denna förargelseväckande handling af nattens mörker och dimma. Hela verlden dricker likväl punsch, och den qvantitet man intager deraf, är verkligen otrolig. Man tömmer glas på glas, butelj på butelj af den söta, nästan äckliga drycken; och kastar man en blick bakom kulisserna på ett caf, ser man en stor reservoire af jernbleck; försedd med en is-reservoire i midten och en kran på sidan, och som dagligen länsas, endast genom utminutering glasvis. Jag kan mycket väl förstå att svenskarne, för att någorlunda kunna hålla lunken med all denna sötma dricka mycket vatten, och det är rätt egendomligt att man på alla promenader och offentliga platser ser en menniska med en inrättning, som mera liknar ett positiv än något annat, och som på en stång bär en, skylt med inskriften efriskt vattena Glas stå irader ofvanpå denna låda, hvars nedre del är mystiskt draperad, liksom för att hos de förbigående väcka föreställningar om möjligen der varande is-reservoire, om hvilken jag doek hyser den fullt berättigade åsigt, att de inskränka sig till några ämbar af jernbleck, fyllda med vatten: Härefter skildrar författaren en utfart till Djurgården på ångslup; samt ett besök på de dåvarande tvenne teatrarne derstädes. teatern i