löpa genom det långa galleriet; utbjudande till
höger och venster: Aftonbladet; Allehanda; Af-
tonbladet; Allehandav i oändlighet; och störta
så ut genom den sista dörren i hopp om avt
komma först till nästa cafe.
En annan, temligen gifven gäst är en italie-
nare, som handlar :med små gipsfiguref, och
som utmärker sig genom en förundransvärd väl-
talighet på alla språk, då det gäller att afyttra
sina varor. Hans vanliga uppehållsställe är bron
vid Gustaf Adolfs torg, men går handeln icke
bra der, gör han en liten afstickare till Berzelii
park, går genom Berns salong och försäkrar
hvar och en, som blott vänder sina blickar aldrig
så litet åt honom, att de aldrig kunna blifva
lyckligare än genom att ega en liten St. Johan-
nes, som smeker ett lam, en grupp föreställande
den heliga familjen, eller Paul och Virginie, och
han tillägger; om han ser att figurerna något
sånär slå an; att man i tid och evighet torde
komma att ångra sig, om man icke tillkandlar:
sig ett exemplar af hvardera:
Efter vår vän italienaren komma ett par flic-
kor från Dalarne; rena och pyntade; med stän-
digt leende ansigten utbjuda de små fingerrin-
gar, hvilka just icke äro vackra; men rätt konst-
närligt förarbetade af tagel. De språka och
skämta med de herrar, hvilka tilltala dem, och
för muntra svar komma de aldrig i förlägenhet,
men man förvånas vid att höra, det de nästan
alla utan undantag äro mönster för dygd och
sedlighet. I stora skaror draga de på höstarne
hit från Dalarne och söka genom åtskilliga in-
dustrigrenar att skapa sig en liten förtjenst, för
att vid sommarens ankomst återvända till sina
hem. Oftast är det förlofvade flickor, hvilka på
detta sätt förvärfva sig tillräckligt för sin tarf-
liga utstyrsel; men sällan eller aldrig händer
det att någon af dem begår ett felsteg, och om
det händer, återvänder den fallna icke till hem-
orten och hennes landsmaninnor kännas icke
mera vid henne. Det måtte finnas ett stort
antal dalflickor, ty man träffar dem öfverallt.
Ar temperaturen mild; ser man dem i hvita lin-
tygsärmar och brokiga lifstycken, men då aft-
narne äro kyliga bära de derutanpå en kort
fårskinnströja.
Man har äfven den förströelsen att betrakta
de olika små grupperna omkring sig och att
efter menniskornas utseende söka att sluta till
deras ställning i samhället; deras stånd och de-
ras förhållande till hvarandra. Den svenska pu-
bliken utmärker sig i allmänhet genom en viss
yttre likformighet, — man ser sällan någon
egendomlig typ, en frappant fysiognomi eller en
från det allmänna bruket afvikande klädedrägt:
Allt är enkelt, okonstladt (?) och aefterregelne,
likasom svenskarnes hela väsende och uppträ-
dande, och den qvinliga delen af de lägre klas-
serna är i allmänhet mindre utpräglad än hos
oss; Fruntimmerna äro äfven mycket mera till-
bakadragna och hafva något visst distingeradt i
sitt sätt: En afton sågo vi verkligen några
truntimmer, hvilka mycket kallblodigt rökte ci-
garr utanför Berns salong i sällskap med några
herrar, men lyckligtvis doldes denna förargelse-
väckande handling af nattens mörker och dimma.
Hela verlden dricker likväl punsch, och den
qvantitet man intager deraf, är verkligen otro-
lig. Man tömmer glas på glas, butelj på bu-
telj af den söta, nästan äckliga drycken; och
kastar man en blick bakom kulisserna på ett
caf, ser man en stor reservoire af jernbleck;
försedd med en is-reservoire i midten och en
kran på sidan, och som dagligen länsas, endast
genom utminutering glasvis.
Jag kan mycket väl förstå att svenskarne, för
att någorlunda kunna hålla lunken med all
denna sötma dricka mycket vatten, och det är
rätt egendomligt att man på alla promenader
och offentliga platser ser en menniska med en
inrättning, som mera liknar ett positiv än nå-
got annat, och som på en stång bär en, skylt
med inskriften efriskt vattena Glas stå irader
ofvanpå denna låda, hvars nedre del är mystiskt
draperad, liksom för att hos de förbigående
väcka föreställningar om möjligen der varande
is-reservoire, om hvilken jag doek hyser den fullt
berättigade åsigt, att de inskränka sig till nå-
gra ämbar af jernbleck, fyllda med vatten:
Härefter skildrar författaren en utfart till
Djurgården på ångslup; samt ett besök på de
dåvarande tvenne teatrarne derstädes. teatern i