hästar, hvilka köras på ryskt mancör, så att man
far iväg öfver stockar och stenar, backe upp
och backe ned, såsom gällde det en kapplöp-
nings Många stötar får man; ty stenläggnin-
gen består af större och mindre kullerstenar
och afbrytes af djupa rännstenar, hvilka gå tvärt
öfver gatan. Känner man vägen, kan man resa
sig i vagnen och derigenom undgå de värsta
stötarne, annars löper man fara att framkomma
till bestämmelseorten i samma tillstånd som ef-
ter en första ridlektion.
Hvilken tomhet på stadens gator! Regnet
har bokstafligen sköljt bort folket, och en och
annan vandrande paraply eller några hastigt
framilande droskor äro det enda, som antyder
att tusenden röra sig och hafva sin varelse rundt
omkring 0ss. Å
På Rydbergs hotell, detta vårt förlofvade land;
är det lika tomt, som på gatorna: Svenskarne
hafva samma vana som vi derhemma, att äta
tidigt middag; och kommer man på en restau-
ration efter kl: 6 på eftermiddagen, får man
med en artig bugning på allt, hvad man begär.
det oföränderliga svar, att det är slut.
I dag hugnades vi tio gånger å rad med
detta svar, allteftersom vi pekade på åtskilliga
rätter, hvilka äro uppförda på matsedlen, till
dess vi slutligen i förtviflan begära hvad som
helst; som icke är slut, och njuta det med
tacksamt sinne.
Emellertid upphör regnet, skyarne dela sig,
vädret tycktes likasom besluta sig för att vara
godt. Vår uppassare tror emellertid att det
icke är att lita på, och som vi i detta hänse-
ende hysa en djup aktning för hans åsigter,
bestämma vi oss för att tillbringa aftonen in-
omhus och se derför igenom teaterprogrammerna.
Hugenotterna, stor tragisk opera! Det är
allt för bedröfligt efter ett regnväder. — Fa-
miljen Benoiton,. Men det var ju i förrgår
som vi beundrade den vackra m:ll Aberg i
hennes eleganta pariser-toaletter såsom den få-
fänga m:ll Benoiton och som vi roade oss
åt den lilla Fanfan; detta det nittonde århun-
dradets underbarn, som röker cigarr, går på
börsen och under sitt champagnerus gnolar på
melodier ur Den sköna Helena;
De andra teatrarne äro för aflägsna: — Nej,
slumpen får råda, vi gå ut:
En viss obegriplig dragningskraft för oss till
Berzelii park och Berns salong. Man vistas
icke länge i Stockholm, förrän man lär sig att
uppskatta detta kringdritvande på kafeer; som
är Stockholms borgerliga klasser så kärt; Man
frestas så lätt att sitta timmatal och fröjda sig
åt det brokiga lif, som rör sig omkring en, och
hvarvid man jiecke är fästad med ett enda band.
Berzelii park är en rätt vacker liten park
med många väl anlagda gångar. Den store
naturforskarens bildstod tittar fram mellan trä-
den i parkens medelpunkt, och han tyckes med
en förebrående blick skåda ner på den oveten-
skapliga verld, som så tanklöst skyndar förbi
honom, och som föredrager nöjena i Berns sa-
long. Dessa nöjen inskränka sig till mat, dryck
och dräglig hornmusik. Sjelfva lokalen är syn-
nerligen vacker. En mycket stor salong leder
på ena sidan ut till ett slags långt galleri;
hvars väggar helt och hållet bildas af fönster-
glas och som är tätt besatt med små bord och
stolar. Flere dörrar leda härifrån ut till par-
ken, hvilket om sommaren betydligt föröka stäl-
lets behag.
Det är i-detta galleri, som det egentliga lif-
vet ter sig, och på aftonen kan det stundom
vara svårt nog att få sig en plats mellan de
otaliga små borgare-familjer, hvilka här intaga
sin kopp the, de stadige äldre embetsmännen,
hvilka vid ett glas öl och aftontidningen hvila
ut efter dagens ansträngningar, och de unga
lejonen, hvilka förfriska sig med en sorbet
eller med det sedvanliga punsch-glaset. Emeller-
tid utsänder orkestern sina upplifvande toner
och den lilla vattenkonsten i parken, ett före-
mål för de naiva borgarnes beundran, ackom-
pagnerar den med sitt entoniga prassel.
Åtskilliga små-episoder bidraga till att un-
derhålla oss. I främsta rummet komma tid-
ningskolportörerna; det är en ordentlig kapp-
löpning om hvem som skall komma först. Svett-
dropparne rinna utför kinderna på dem och hela
ansigtet liknar en rödglödgad kamin, som är i