ENGELBREKT ENGELBREKTSSON,
:HISTORISK ROMAN I 2 DELAR.
Af 0. GEORG STARBÄCK.
FÖRSTA DELEN:
(Forts. från föreg. J.)
Hustrun vinkade vänligt; och en egen inner-
lig kraft brann-i kennes öga:
I detsamtåa inträdde Herrman.
—- Nu menar: jag allt skall vara redo —
sade han; och stannade vördsamt framför Ea-
gelbrekt:.
— Och fogdens spejare? — frågade Engel-
brekt: ;
— Du såg honom då::..?
— Jag såg en, men knappast var han den
ende! Är du-viss på, Herrman, att denne icke
spejat ut dig?
— En kar icke veta, hvar ormen allt kry-
per fram — genmälte Herrman — men knappt
tror jag, att fogden skall få veta timman för
vår affärd genom det som hans kunskapare
sett och hört här på din gård, fader. Per
träffade jag på hemvägen och sade honom,
huru det Var, och att han skulle med våra
hästar rida norrut och på en omväg möta oss
vid Ornäs. Det anade mig, att alla våra steg
på det nogaste skulle bevakas; och derför lät
jag Per draga bort med hästarna osadlade:
Just som han var färdig, föll det mig in att
kasta en bliek utåt vägen; och jag hade icke
bedragit mig. Jag såg och igenkände Mårten