ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, :HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄCK. FÖRSTA DELEN: (Forts. från föreg. J.) Hustrun vinkade vänligt; och en egen innerlig kraft brann-i kennes öga: I detsamtåa inträdde Herrman. —Nu menar: jag allt skall vara redo — sade han; och stannade vördsamt framför Eagelbrekt:. — Och fogdens spejare? — frågade Engelbrekt: ; — Du såg honom då::..? — Jag såg en, men knappast var han den ende! Är du-viss på, Herrman, att denne icke spejat ut dig? — En kar icke veta, hvar ormen allt kryper fram — genmälte Herrman — men knappt tror jag, att fogden skall få veta timman för vår affärd genom det som hans kunskapare sett och hört här på din gård, fader. Per träffade jag på hemvägen och sade honom, huru det Var, och att han skulle med våra hästar rida norrut och på en omväg möta oss vid Ornäs. Det anade mig, att alla våra steg på det nogaste skulle bevakas; och derför lät jag Per draga bort med hästarna osadlade: Just som han var färdig, föll det mig in att kasta en bliek utåt vägen; och jag hade icke bedragit mig. Jag såg och igenkände Mårten