ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄOE. — FÖRSTA DELEN: (Forts. från föreg. JA.) Men der stod han; mannen som för deras skuld ville bjuda faran spetsen; der stod han med det milda; manliga leendet och erbjöd sig att utföra, hvad ingen annan ville åtaga sig: Och vägde man allt med jemnan vigt; så fann man lätt, att både den fara var större och den ära mindre; som väntade den ensamme sakföraren; än den fara och den ära; som skulle följa höfvidsmannen för allt Dalarnes män: Engelbrekts anbud att sjelf draga till kungen; — det var något; som med ens drog alla hjertan med sig: Derför följde ett stormande bifallsrop på Engelbrekts ord: — Vi viljom som du; Engelbrekt — hördes männen ropa från alla sidor: — Hafven då fullgod tack, redlige män af Dala! — återtog Engelbrekt. — Hvad vi nu hafva beslutat, det är sådant; att vi kunna svara derför inför Gud och Sanct Erik, och skulle så ske, hvilket Gud förbjude; att vi tvingas gripa till vapen, då måste Gud sjelf och alla hans helgon vara med oss! Derför skola vi vara vid godt mod. Så fort min häst förmår springa och så fort som vinden förmår föra ett segel; vill jag tillryggalägga vägen till kung Erik och från honom hit tillbaka; Men