ENGELBREKT ENGELBREKTSSON,
HISTORISK ROMAN I 2 DELAR.
Af 0. GEORG STARBÄOE.
—
FÖRSTA DELEN:
(Forts. från föreg. JA.)
Men der stod han; mannen som för deras skuld
ville bjuda faran spetsen; der stod han med
det milda; manliga leendet och erbjöd sig att
utföra, hvad ingen annan ville åtaga sig: Och
vägde man allt med jemnan vigt; så fann man
lätt, att både den fara var större och den ära
mindre; som väntade den ensamme sakföraren;
än den fara och den ära; som skulle följa höf-
vidsmannen för allt Dalarnes män: Engelbrekts
anbud att sjelf draga till kungen; — det var
något; som med ens drog alla hjertan med sig:
Derför följde ett stormande bifallsrop på En-
gelbrekts ord:
— Vi viljom som du; Engelbrekt — hördes
männen ropa från alla sidor:
— Hafven då fullgod tack, redlige män af
Dala! — återtog Engelbrekt. — Hvad vi nu
hafva beslutat, det är sådant; att vi kunna
svara derför inför Gud och Sanct Erik, och
skulle så ske, hvilket Gud förbjude; att vi
tvingas gripa till vapen, då måste Gud sjelf
och alla hans helgon vara med oss! Derför
skola vi vara vid godt mod. Så fort min häst
förmår springa och så fort som vinden förmår
föra ett segel; vill jag tillryggalägga vägen till
kung Erik och från honom hit tillbaka; Men