att C. Arfwedson år 1865, straxt innan han skulle
göra en utländsk resa, yttrat till vittnet: cjag är
skyldig Noring en summa penningara Vittnet, som
straxt efter denna underrättelse skyudat sig att
tillsäga Noring att taga ut sina penningar innan
låntagaren reste, hade då fått tillsvar: Åhja, dem
tar jag nog uta.
Sedan vittnesförhöret var afslutadt anhöll nota-
rien Synnerberg att hr Louis Guilletmot måtte in-
kallas, för att höras om, huruvida icke äfven han,
då han var pocurist, lånat ur kassan, förmenande
hr Synnerberg föröfrigt att detta vore en allmän
praxis i alla handelshus; dessutom yrkade hr Syn-
nerberg det Noring måtte försättas på fri fot enär
hans brott antagligen ej vore af så svår art att han
derför kunde dömas till 2 års fängelse.
Häradshöfding Westman bestred hr Guilletmots
hörande såsom varande obehöfligt; beklagande att
Noring skaffat sig ett sådant rättegångsbiträde som
försökte smutskasta motparterne.
Allmänna åklagaren bestred i sin ordning Norings
försättande på fri fot, förmenande att brottet vore
af den beskaffenhet att Noring för begåendet af
detsamma kunde komma att ådömas minst 2 års
straffarbete.
Efter hållen öfverläggning förklarade domstolen
sig ej kunna bifalla framställningen om Noring8
försättande på fri fot, och uppsköts målet till den
27 maj, kl. å dagen, till hvilken dag hr Guillet-
mot skulle kallas för att höras såsom vittne.