ENGELBREKT ENGELBREKTSSÖN,
HISTORISK ROMAN I 2 DELAR.
Af 0. GEORG STARBÄOE.
—
FÖRSTA DELEN:
(Forts. från föreg. JM.)
I rummet, der middagen intogs; befunno sig
fru Richissa och Agnes; Pater Johannes läste
en bön; och derefter tog man plats vid bordet.
Stämningen var dock i allmänhet allvarsam, och
öaktadt grefven sökte göra allt för att få ett
lifvadt samtal i gång; ville det icke lyckas.
Häns dotter; som eljest brukade så väl förstå
honom; var nästan mera förstämd än någon af
de andra, och en gång, när grefven länge hade
betraktat henne, tyckte hän sig liksom se tårar
i hennes ögon. Det var tydligt; att det kostade
henne mycken ansträngning att bibehålla väldet
öfver sig sjelf: Detta gjorde emellertid äfven
grefven å sin sida tankspridd:
Engelbrekt tycktes helt och hållet lefva i en
ånnän verld; så fåordig var han: Den enda
som var sig alldeles lik var fru Richissa; och
med den finkänslighet, som utmärkte henne;
sökte hon bispringa sin frände, grefven, i hans
bemödanden att bekämpa den nedtyngda sin-
nesstämningen: Grefven märkte det och nickade
vänligt åt sin fränka. Det var dock svårt att
finna ett ämne; som icke närmare eller fjärmare
berörde den allmänna nöden; något som hon
just sökte undvika, emedan man derigenom med
ens skulle hafva kommit midt upp i det som
borde undflys: