ENGELBREKT ENGELBREKTSSÖN, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄOE. — FÖRSTA DELEN: (Forts. från föreg. JM.) I rummet, der middagen intogs; befunno sig fru Richissa och Agnes; Pater Johannes läste en bön; och derefter tog man plats vid bordet. Stämningen var dock i allmänhet allvarsam, och öaktadt grefven sökte göra allt för att få ett lifvadt samtal i gång; ville det icke lyckas. Häns dotter; som eljest brukade så väl förstå honom; var nästan mera förstämd än någon af de andra, och en gång, när grefven länge hade betraktat henne, tyckte hän sig liksom se tårar i hennes ögon. Det var tydligt; att det kostade henne mycken ansträngning att bibehålla väldet öfver sig sjelf: Detta gjorde emellertid äfven grefven å sin sida tankspridd: Engelbrekt tycktes helt och hållet lefva i en ånnän verld; så fåordig var han: Den enda som var sig alldeles lik var fru Richissa; och med den finkänslighet, som utmärkte henne; sökte hon bispringa sin frände, grefven, i hans bemödanden att bekämpa den nedtyngda sinnesstämningen: Grefven märkte det och nickade vänligt åt sin fränka. Det var dock svårt att finna ett ämne; som icke närmare eller fjärmare berörde den allmänna nöden; något som hon just sökte undvika, emedan man derigenom med ens skulle hafva kommit midt upp i det som borde undflys: