ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN 1I:2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄOK. FÖRSTA DELEN: (Forts. från föreg. J6.) Ynglingen stod nu framför dem. Det var Erik, den fule Erik, mor Märtas son; men nu iklädd nya och hela kläder, hvilka i någon mån bidrogo att förändra hans utseende. Han tog af sig hatten och strök svetten ur pannan, medan han andades ut. — Du Erik — utbröt den mörka flickan; i hvilken läsaren säkert igenkänt Agnes; — det fägnar mig, att få se dig, så kan jag få höra slutet på den verkliga saga, som rör mig sjelf: Ack, du skulle dikta en visa derom; Karin ; : : : — Haf tack, mycken god tack, stolts jungfru — sade härvid Erik — för att I skickade ungersvennen till bjelp ::. — Skickade; säger du; jag ::.? — Ja, jag har hört det af honom sjelf; och jag talade om för honom att I lofvade tala vid fogden, och då blef han så glad ochsade . :: — Hvad sade han; Erik? — afbröt Agnes med mycken ifver. — S8tolts jungfrun är from och ädelboren; sade han; i — An din moder? — afbröt åter grefvedottern; liksom om hon varit rädd att höra vidare af hvad ungersvennen talat om henne — din moder, hon räddades? — Ja; tack vare eder och den raske Herr: