ENGELBREKT ENGELBREKTSSON,
HISTORISK ROMAN 1I:2 DELAR.
Af 0. GEORG STARBÄOK.
FÖRSTA DELEN:
(Forts. från föreg. J6.)
Ynglingen stod nu framför dem. Det var
Erik, den fule Erik, mor Märtas son; men nu
iklädd nya och hela kläder, hvilka i någon
mån bidrogo att förändra hans utseende. Han
tog af sig hatten och strök svetten ur pan-
nan, medan han andades ut.
— Du Erik — utbröt den mörka flickan; i
hvilken läsaren säkert igenkänt Agnes; — det
fägnar mig, att få se dig, så kan jag få höra
slutet på den verkliga saga, som rör mig sjelf:
Ack, du skulle dikta en visa derom; Karin ; : : :
— Haf tack, mycken god tack, stolts jung-
fru — sade härvid Erik — för att I skickade
ungersvennen till bjelp ::.
— Skickade; säger du; jag ::.?
— Ja, jag har hört det af honom sjelf; och
jag talade om för honom att I lofvade tala
vid fogden, och då blef han så glad ochsade . ::
— Hvad sade han; Erik? — afbröt Agnes
med mycken ifver.
— S8tolts jungfrun är from och ädelboren;
sade han; i
— An din moder? — afbröt åter grefve-
dottern; liksom om hon varit rädd att höra
vidare af hvad ungersvennen talat om henne
— din moder, hon räddades?
— Ja; tack vare eder och den raske Herr: