i. Här och der i landsorten Westra Wingåker den 15 maj. Välståndet i W. Wingåker och befolkningens lef nadssätt. En söndag vid kyrkan. Om nationaldräg ter. Kommunala angelägenheter och folkskolor Handelsförhållanden. jelmarens vattenstånd. Det är en särdeles tillfredsställelse att besöka denna idoghetens och framåtskridandets trakt, der så mycket välstånd, frid och glädje råda. Vihafva ej här som på så många andra ställen hört de skärande klagovisorna om penningbrist, fattigdom, nöd och elände. Visst kan en och annan vingåkersbonde knota på dåliga tiderke och undra på chur det kommer till att affärerna gå så klent i åra 0.8. v.; men dessa höra till undantagen, och fastän vi vandrat ör hus och i hus en riktig sockengångs, hafva vi ej träffat. en enda utfattig familj, ej ens en förfallen boning, utan öfver allt ser det så hemtrefligt ut, så snyggt och ordentligt att vi riktigt trodde oss vara i Sverges Arkadien. Alla arbeta de dock som myror från måndags morgon till lördags qvällen; men då är det också slut med alla hvardagliga förrättningar, undåntagande matbestyren, hvaraf äfven en god del är undanstökad, och söndagsmorgonen ser man alla vägar till kyrkan hvimla af en brokig, och högtidsklädd skara. Vid kyrkan, en af de vackraste landskyrkor i riket, kan man en söndag lätteligen tro sig förflyttad några decennier tillbaka, då, aäsom man vet, riktiga folkmöten höllos vid kyrkorna, der månget vigtigt beslut både diskuterades och afgjordes. I kyrkans grannskap (den bredvid liggande kyrkobyn närmar sig till enliten stad), har man merändels lagt bort den eljest så egendomliga och för de flesta ännu kära nationaldrägten, och herrskapsmanåtret sticker der. bjert ffam. Derför har det också uppstått eh sorts ståndsskilnad; äfven bland medelklassen inom förbamlingen. Wingåkersbonden kan icke tåla något prål; högmod och flärd äro de största laster han vet, ety dec, säger han, säro roten till alla ahdrås, Vi äro ingalunda de, som vurma för gåmla bruk eller inrotåde. fördomar; men den anmärkningen torde här vara befogad, att om svenska folket i allmänhet hade bibehållit sina nationaldrägter, skulle med all säkerhet. ett större ekonomiskt välstånd för närvarande råda i landet, än nu är händelsen.) Skilnaden i det afseendet visar sig märkbart i de trakter, dit lyxens och de utländska modernas alla befängdå färska r ännu ej banat sig väg. Der enkelhet råder i både lefnadssätt och yttre utstyrsel, der hafva icke de husliga dygderna försvunnit; der hafva icke heller fattigdom, lättja, missnöje och knot någon trefnad, utan arbetsamhet patad med ordentlighet och redbarket, skapa der det välstånd och det lyckliga familjelif, som i de stora städerna och på så många ställen annorstädes saknas... De. båda Wingåkerssocknårnes befolkning är derpå ett talande exempel, hvarmed ingalunda vare sagdt attidessa i det afseendet äro några undantag. Om wåra, lagstiftare. ville, göra Big besvär med att granska brottmålsannalerna och jemföra fattigvårdsräken rna öfver hela riket, skulle de deraf säkörligen hemta ganska upplysande lärdomar. Det skulle också otvifvelaktigt visa sig, att brottens och de fattige antal är jemförelsevis betydligt mindre i de kommuner, der enkelhet och sparsamhet råda. Det är ju också naturligt, att om bonden säljer sina produkter och istället hemför lyxoch öfverflödsartiklar, hans välstånd skall minskas i mån af den tilltagande fåfängan. Det torde måhända finnas få landsförsamlingar, der de kommunala angelägenheterna äro på ett så tillfredsställande sätt ordnade, som i W. Wingåker, der mån under loppet af några få år inrättat icke mindre än 8 folkskolor med, dertill behöflige småskolor, alla i solida och ändamålsenliga lokaler, En arbetareförening är här: för ett år sedan bildad, som omfattas med intresse. Ett aktiebolag ) Brefskrifvaren skulle närmare träffat det rätta, om han sagt-att det voörd.önskligt att husslöjden idkades flitigare än på sodnaro årtiondena skett, ke anm,