i. Här och der i landsorten
Westra Wingåker den 15 maj.
Välståndet i W. Wingåker och befolkningens lef
nadssätt. En söndag vid kyrkan. Om nationaldräg
ter. Kommunala angelägenheter och folkskolor
Handelsförhållanden. jelmarens vattenstånd.
Det är en särdeles tillfredsställelse att besöka
denna idoghetens och framåtskridandets trakt, der
så mycket välstånd, frid och glädje råda. Vihafva
ej här som på så många andra ställen hört de skä-
rande klagovisorna om penningbrist, fattigdom, nöd
och elände. Visst kan en och annan vingåkersbonde
knota på dåliga tiderke och undra på chur det
kommer till att affärerna gå så klent i åra 0.8. v.;
men dessa höra till undantagen, och fastän vi van-
drat ör hus och i hus en riktig sockengångs, hafva
vi ej träffat. en enda utfattig familj, ej ens en för-
fallen boning, utan öfver allt ser det så hemtrefligt ut,
så snyggt och ordentligt att vi riktigt trodde oss
vara i Sverges Arkadien. Alla arbeta de dock som
myror från måndags morgon till lördags qvällen;
men då är det också slut med alla hvardagliga för-
rättningar, undåntagande matbestyren, hvaraf äfven
en god del är undanstökad, och söndagsmorgonen
ser man alla vägar till kyrkan hvimla af en brokig,
och högtidsklädd skara. Vid kyrkan, en af de
vackraste landskyrkor i riket, kan man en söndag
lätteligen tro sig förflyttad några decennier tillbaka,
då, aäsom man vet, riktiga folkmöten höllos vid kyr-
korna, der månget vigtigt beslut både diskute-
rades och afgjordes. I kyrkans grannskap (den
bredvid liggande kyrkobyn närmar sig till enliten
stad), har man merändels lagt bort den eljest så
egendomliga och för de flesta ännu kära national-
drägten, och herrskapsmanåtret sticker der. bjert
ffam. Derför har det också uppstått eh sorts stånds-
skilnad; äfven bland medelklassen inom förbamlin-
gen. Wingåkersbonden kan icke tåla något prål;
högmod och flärd äro de största laster han vet, ety
dec, säger han, säro roten till alla ahdrås,
Vi äro ingalunda de, som vurma för gåmla bruk
eller inrotåde. fördomar; men den anmärkningen
torde här vara befogad, att om svenska folket i all-
mänhet hade bibehållit sina nationaldrägter, skulle
med all säkerhet. ett större ekonomiskt välstånd
för närvarande råda i landet, än nu är händelsen.)
Skilnaden i det afseendet visar sig märkbart i de
trakter, dit lyxens och de utländska modernas alla
befängdå färska r ännu ej banat sig väg. Der
enkelhet råder i både lefnadssätt och yttre utstyr-
sel, der hafva icke de husliga dygderna försvun-
nit; der hafva icke heller fattigdom, lättja, miss-
nöje och knot någon trefnad, utan arbetsamhet pa-
tad med ordentlighet och redbarket, skapa der det
välstånd och det lyckliga familjelif, som i de stora
städerna och på så många ställen annorstädes sak-
nas... De. båda Wingåkerssocknårnes befolkning är
derpå ett talande exempel, hvarmed ingalunda vare
sagdt attidessa i det afseendet äro några undantag.
Om wåra, lagstiftare. ville, göra Big besvär med att
granska brottmålsannalerna och jemföra fattigvårds-
räken rna öfver hela riket, skulle de deraf sä-
körligen hemta ganska upplysande lärdomar. Det
skulle också otvifvelaktigt visa sig, att brottens och
de fattige antal är jemförelsevis betydligt mindre
i de kommuner, der enkelhet och sparsamhet råda.
Det är ju också naturligt, att om bonden säljer
sina produkter och istället hemför lyx- och öfver-
flödsartiklar, hans välstånd skall minskas i mån af
den tilltagande fåfängan.
Det torde måhända finnas få landsförsamlingar,
der de kommunala angelägenheterna äro på ett så
tillfredsställande sätt ordnade, som i W. Wingåker,
der mån under loppet af några få år inrättat icke
mindre än 8 folkskolor med, dertill behöflige små-
skolor, alla i solida och ändamålsenliga lokaler,
En arbetareförening är här: för ett år sedan bil-
dad, som omfattas med intresse. Ett aktiebolag
) Brefskrifvaren skulle närmare träffat det rätta, om han
sagt-att det voörd.önskligt att husslöjden idkades flitigare än
på sodnaro årtiondena skett, ke anm,