glädje genom gallerfönstret blir dem varse:
Den äldste af dem; en fattig tobaksarbetar-
lärling, hade hos en pantlånare belånat den
enda klenod Han egde, sin klocka, och med
dessa penningar beredde han faderns försättande
på fri fot. Gossens vackra handling förtjenar
att omtalas, men på samma gång kan man ej
tinderlåta att beklaga det småsinne, eller hväd
det må kallas, att efter så lång tids förlopp
och under så sorgliga omständigheter icke kunna
låta en sådan stackare; som intet brott begått,
få vara fredad i sin ingalunda afundsvärda fri-
stad. Icke hade samhället lidit deraf, ätt ej
dessa penningar och dessa tårar blifvit af ord-
tingsnaktei utpressade. (N. D. A.)