glädje genom gallerfönstret blir dem varse: Den äldste af dem; en fattig tobaksarbetarlärling, hade hos en pantlånare belånat den enda klenod Han egde, sin klocka, och med dessa penningar beredde han faderns försättande på fri fot. Gossens vackra handling förtjenar att omtalas, men på samma gång kan man ej tinderlåta att beklaga det småsinne, eller hväd det må kallas, att efter så lång tids förlopp och under så sorgliga omständigheter icke kunna låta en sådan stackare; som intet brott begått, få vara fredad i sin ingalunda afundsvärda fristad. Icke hade samhället lidit deraf, ätt ej dessa penningar och dessa tårar blifvit af ordtingsnaktei utpressade. (N. D. A.)