nde till allt våld, eftersträfvar: blott en mora-
isk seger: Det är genom det rättas egen makt
som det vill öfvervinna fienderna till.dess fri-
görelse — desse som tro sig. ha rättmätigt ärft
ätten att styra Englands folk, men som ofta
visa att de ofta sjelfva behöfva vara styrda af
Baglands arbetsklass.
Hr William Walters talar med bitande sar-
kasmer. Han säger: aman är icke rädd att
sätta bajonetter i folkets händer när fäderaes-
landet är i farasc, det vill säga när de styran-
des fel tvinga dem att utgjuta fremlingars blod,
hvilka enligt naturens ordning äro våra bröder;
men man vill icke åt folket anförtro rättighe-
ten att rösta, hvilket dock skulle förekomma
krig. Ty ett folk, som är verkligen fritt, som
sjelf bestämmer sitt öde, är icke, såsom en få-
manna-regering, nödsakadt att styra medelst
den tvedrägt, som skiljer mensklighetens olika
stammar. Till och med så förderfvadt som un-
derhuset nu är, är det ännu en institution med
mycket stort i sig. Hvilken makt skulle det
då icke besitta när, fritt och :enadt från hvarje
fläck, från hvarje privilegium, denna vördnads-
värda institution blefve en spegel, som åter-
gåfve det engelska folkets storhet!
I denna stund vinner folket en omätlig mo-
ralisk seger, då det vindicerar sin häfdvunna
rätt att sammankomma å allmänt möte utan
att ha sökt tillåtelse och utan att hafva någon
myndighets kontroll öfver sig. — Man har väg-
rat oss att komma in i den park, som vi be-
tala. Man har sagt att vi äro vandaler. Man
fruktar att vi skola göra skada å dessa rabat-
ter: Ack, finns det någon i verlden som mera
älskar träden och blommorna, än Englands ar-
betande män och qvinnor — desse, hvilka så
sällan få se dem! Reformsällskapets styrelse har
utnämnt särskilda vakter och konstaplar som
skola vaka öfver att lagarne iakttagas, öfver
qvinnornas säkerhet och blommornas skygd: Vi
hafva hvarken kanoner eller gevär, såsom de
kungliga gardena, men tungan, talet, är det
mäktigaste vapen i verlden, och det skall segra.
Ytterligare talar en br Owen, som nästan
hvarje söndag, då solen lockar dit promene-
rande, plär hålla tal till folket i denna park
för att lära det kärlek till fosterjorden och till
friheten; Slutligen uppträder en åldrig man,
hr Eagley, som gisslar med bitande infall; fram-
kallande salfvor af skratt, konseljpresidenten, spe-
cialkonstaplarne och det förskärada parlamentet,
hvilket icke vill öppna valfönstren för att släppa
in luft och ljus i underhuset.
Derefter uppläser ordföranden förslaget till
resolution; och den antages. Hand efter hand
sträckes upp; till tecken derå; och detta fort-
går led efter led, så långt ögat i den inbry-
tande skymningen kan skönja.
Derefter afmarcherar, tyst, värdigt, lugnt, i
nästan militärisk ordning, det ena tusendet ef-
ter det andra, i leder af 50 -mans front.
Och aristokratien vet nu hvad folket i Lon-
don vill.
RANN