RIKKEKSOKESEIEEE SSA o— — —!HIB— 422 mmm — Riktigt Mårten, han hade en god slagruta Gods-Sven, den narrade honom bara för långt, det trollskeppet förvillade honom; så han glömde mitt och ditt; och så... i — Och så — ifyllde Mårten — kom han att träffa Belgsting ::: — Kom han? — Jätten spände sina ögon i den lille skrifvaren; så att denne helt skygg tog ett steg tillbaka. — Du vet dock väl; efter du var honom behjelplig, att han mången god dag gått mina vägar; och att han mången natt lyssnåt efter ljadet af mina steg: Ser du; Mårten — de der vägarna voro ondå allt ifrån början: Gods-Sven kom ej att råka Belgsting; utan han sökte honom genom natt och dag, och när vi ändtligen träffades; var hans arm svagare än min::.Men det der vet du lika väl; som jag: Hej, pojke, och nu vill. du veta hvad din far aldrig fick veta, och derför vill du gifva mig kungens fribref; Du har det i fickan : : : ja, det är bra; Den här gången kunde man riktigt lita på dig; Mårten, du var trogen som guld; men så väntar du också att få en silfvergrufva : : : Skrifvaren drog upp ett pergamentsbref ur fickan, uppvecklade det och visade kungens namnteckning och vidhängande vaxsigill: — Allt är i sin ordning — sade han och närmade sig Belgsting — jag har hållit ord, och nu väntar jag blott på att du båller ditt, så lemnar jag dig brefvet. a Yägen till Belgstings grufva? — Ja, vägen till Belgstings grufval — — Och du tror, att du hittar henne dermed att du hör mig beskrifva vägen! oo Det tror jag: