RIKKEKSOKESEIEEE SSA
o— — —!HIB— 422 mmm
— Riktigt Mårten, han hade en god slag-
ruta Gods-Sven, den narrade honom bara för
långt, det trollskeppet förvillade honom; så han
glömde mitt och ditt; och så... i
— Och så — ifyllde Mårten — kom han
att träffa Belgsting :::
— Kom han? — Jätten spände sina ögon
i den lille skrifvaren; så att denne helt skygg
tog ett steg tillbaka. — Du vet dock väl; efter
du var honom behjelplig, att han mången god
dag gått mina vägar; och att han mången natt
lyssnåt efter ljadet af mina steg: Ser du; Mår-
ten — de der vägarna voro ondå allt ifrån
början: Gods-Sven kom ej att råka Belgsting;
utan han sökte honom genom natt och dag,
och när vi ändtligen träffades; var hans arm
svagare än min::.Men det der vet du lika
väl; som jag: Hej, pojke, och nu vill. du veta
hvad din far aldrig fick veta, och derför vill
du gifva mig kungens fribref; Du har det i
fickan : : : ja, det är bra; Den här gången kunde
man riktigt lita på dig; Mårten, du var trogen
som guld; men så väntar du också att få en
silfvergrufva : : :
Skrifvaren drog upp ett pergamentsbref ur
fickan, uppvecklade det och visade kungens
namnteckning och vidhängande vaxsigill:
— Allt är i sin ordning — sade han och
närmade sig Belgsting — jag har hållit ord,
och nu väntar jag blott på att du båller ditt,
så lemnar jag dig brefvet.
a Yägen till Belgstings grufva?
— Ja, vägen till Belgstings grufval —
— Och du tror, att du hittar henne dermed
att du hör mig beskrifva vägen!
oo Det tror jag: