låt se; Mårten — skrek han plötsligt till och
den lille mannen bugade sig ödmjukare än
vanligt.
— Begrafningen af de döda hundarna sker
i qväll?
— Som ni säger; herre.
— Och du skall der träffa Belgsting?
Skrifvaren bugade sig och utvecklade i kort-
het, huru han hoppades sätta sin plan i verket:
— Godt — afbröt honom fogden; sedan han
fått ett par invändningar besvarade och gjort
ett par tillägg till sin förtrognes utkast — godt,
sedan mannen väl är i mina ryttares händer;
så begifver du dig till Kopparberget: Skaffa
mig alla upplysningar du kan få om Engelbrekt
och tillika en lämplig plats; der jag osedd, om
så behöfves; kan vara vittne till uppträdet, då
dessa bönder skola välja sig en höfvidsman:
Haha det lyster mig att fira Eriksmessan på
Kopparberget en gång; det skall blifva en lu-
stig visa om Dalaböndernas höfdingaval!
Derefter, blef mycket taladt om så väl afto-
nens väntade fångst som om fogdens förestå-
ende ridt till Kopparberget:
Frampå eftermiddagen lemnade en skara ryt-
tare Borganäs och drog vägen fram norrut ge-
nom Hedemora: Bland dem var ock Mårten
Skrifvare.
Men något innan ryttarne redo ut från bor-
gen, skred ett annat tåg långsamt fram genom
borgporten och öfver vindbron samt landsvägen
fram: Det var ett tåg af tysta män; hvilka
buro; sex och sex; hvar sin likkista. Fem sådana
följde efter hvarandra; Utom bärarne följde in-