Ringen öppnade sig åt det Håll; hvarifrån
rösten hördes, och man såg en högrest domini-
kanermunk stå der med händerna korslagda öf-
ver bröstet. Ett doft rytande liksom björnens,
när han hotas i sitt ide; besvarade den djerfve
munkens - fråga: Utan tvifvel -ansågo de för?
samlade männen både den och mannen som ut-
talat den för obehöriga på detta ställe. En af
bönderna. fattade munkens arm, för att förä.ho-
nom in i tingen, men med en kraft, som väl:
ingen tilltrodde honom, sköt denne: den när-
gångna bonden åt sidan och gick med städig gång
och högburet hufvud midt in iböndernts krets.
Tätt efter munken. följde en liten. man med
slingrande gång: Han var insvept i en grå
kappa; men när Han stannade vid sidan af mun-
ken, lät Han kappan falla: Han var klädd i
svart flöjel och Hade om midjan ett svart
läderbälte tillspändt med ett silfverspänne; På
hufvudet: bar ohan: mössa seller barett af
samma tyg som tröjan. Han vinkade med han-
den att Han äskade ljud; och sedan det blifvit
ljudstilla började han meden släpig ock pipande
stämma,
— Jag är Mårten Svensson, somaf den Gods-
Sven; söm fanhs död i Belgstingsgrufra: Många
bland eder, ärlige bergsmän och bönder af Dala
känna mig uög sedan fördbm; liksom jag min-
nes eder, fast jag på de senare åren sällan va:
rit ibland: eder.
Efter: denna inledning redogjorde han för sin
ankömst med ungefär samma ord; som han ta-
lat derom till-Belgsting, på vägen: till sams
lingsplatsen;. men tillade rörande sitt uppträr-
dande här:: 7
—— Jag- skiljdes vidden ädle—bergsknapen