och alla minnas vi väl konung Albrekt och drott
ning Margareta, men aldrig, äfven då när skat
ten från bergsmännen gick till utländsk man
rådde godtycket så som i våra dagar. Hi
finnes icke en bland oss här; som icke lidif
olag under konung Erik och hans fogdar:
— Långt borta är kungen — fortfor gub-
ben; sedan han låtit blicken öfverfara männens
allvarliga anleten. — Han har knäppast varit i
sitt rike, sedan fru Margareta dog: Och vilja
vi bönder söka honom med våra käromål, så
antingen finna vi honom icke eller få vi um-
gälla vår utfärd med fängelse och lif och gods;
eller ock drifva de höga herrarne och kungens
fogdar gäck med vårt lidande. Tandet ligger
öde stora sträckorna; skatterna tagas ut efter
godtycke. En oxe tages för 12 öre, fast Han
i städerna gäller 4 mark; en ko för 6 öre;
fast: kön eljest kostar 2 mark. Men fogdarne
så fris, huru mycket vi än klaga; och derför
ha de blifvit ju längre, ju värre. Nu har fog-
den öfver Westmanland och Dalarne upphängt
fem män i rök och stekt dem till döds.
Ett sorl af vrede gick vid denna gubbens
skildring genom männens ring. Det var, söm
det enkla uttalandet i ord af deras nöt och
elände låtit dem se sakerna i en belysning,
kraftigare och mera bevisande; än Avad den
tysta tanken; buren och sammanpressad i hjör-
tats djup, någonsih kunnat åstadkomma.
Men gubben: fortfor. oe
Pod
— Då så är, så är nin vilja den; att vi
nu. genast se oss, ut. er man; som: vill föra oss
an; och med honom; viljom vi gå man ur huse.
— Ja, jag vi vilja utse en höfvidsman —
ropade männen, ;