ENGELBREKT ENGELBREKTSSON,
HISTORISK ROMAN I 2 DELAR.
Af 0. GEORG STARBÄOE.
FÖRSTA DELEN.
(Forts. från föreg. J6.)
VII
Sammanrkomsten,
Regnet hade upphört, och molnen drogo
hastigt öfver himlahvalfvet, jagade af en häftig
nordanvind. Månan kastade sitt silfver öfver
skogen, och i furornas mörka grönska glin-
drade regndropparna som millioner små stjer-
nor... Med raska steg tillryggalade Holmin
stigen; som från den lilla stugan förde till stäl-
let för: böndernas sammankomst. j
Det låg djupt in i täta skogen, och st som
han kom det närmare, såg han på en öppen
plats bakom trädstammarne en samling af väl
hundrade bönder. De bildade en stor krets,
som , upplystes inåt af en mängd torrvedsbloss.
De fleste af bönderna voro från den närmast
liggande orten, men äfven många från mer
flaägsna socknar, syntes. Man kände dem ge-
nast på deras hvita pelsrockar och hattar med
spetsiga kullar.
En allmän tystnad rådde; när Herrman kom
fram . till. bonderingen, och -han såg Belgsting
träda åt sidan, hvarat han slöt att bergsman-
nen . talat till bönderna. Detta bekräftades
också; då en Morakarl trädde fram och började
tala.
— 8Stor rikedom på ord — sade han —
hafva vi bönder icke, men du skall hafva tack;