— I det stora kungsarbetet, ja ..: der, fader Elof, skola vi handla, som en man, och der behöfvas många flera än vi; men gamla Märta tager jag på, min egen del; det är en sak för sig, som ej får kosta tvenne mäns lif; Du skall dock hjelpa mig. Skynda genom skogen vesterut, de våra från Jätturvalsstugan behöfra veta besked både om det ena och det andra. På utsatt tid skall jag vara på tinget hos eder. Men ..s;hvartåt drog fogdetolket? — De togo härifrån vägen norrut till de närmaste byarne öfver Ifvarsrytta och Osterby: Säkert komma de fram åt stora vägen vid Westerby : : : — Och hvaraf vet du detta? — Jag mötte byfolket i skogen här, när jag vandrade hitåt .. . — Nå väl; laga att Matts Ersson i Westerby får säkert bud att hålla sig färdig :::Jag behäfver honom; Kommer jag ifrån denna ridten med lifvet, så skall han taga hand om den gamla. Med dessa ord kastade sig svennen åter i sadeln och var om några ögonblick försvunnen bakom slaggvarpen: Fader Elof gick med fasta steg i riktning ve:terut: Emellertid hade grefve Hans med fogden och de båda fruntimren i sakta mak fortsatt sin ridt norrut. En viss förstämning var rådande, sedan skilsmessan från den raske svennen, men naturligtvis icke för hans skuld, åtminstone zkulle icke den fagra jungfrun velat tillstå något sådant, der hon red sin Mjölkhvit vid sidan af sin ädla fränka, den fromma fru Richissa; hvars häst, sedan man väl kommit ifrån snåret vid vägskelet, gick så lugnt och stilla som: han alltid brukade;