— I det stora kungsarbetet, ja ..: der, fader
Elof, skola vi handla, som en man, och der
behöfvas många flera än vi; men gamla Märta
tager jag på, min egen del; det är en sak för
sig, som ej får kosta tvenne mäns lif; Du skall
dock hjelpa mig. Skynda genom skogen vesterut,
de våra från Jätturvalsstugan behöfra veta be-
sked både om det ena och det andra. På ut-
satt tid skall jag vara på tinget hos eder.
Men ..s;hvartåt drog fogdetolket?
— De togo härifrån vägen norrut till de närma-
ste byarne öfver Ifvarsrytta och Osterby: Säkert
komma de fram åt stora vägen vid Westerby : : :
— Och hvaraf vet du detta?
— Jag mötte byfolket i skogen här, när jag
vandrade hitåt .. .
— Nå väl; laga att Matts Ersson i Westerby
får säkert bud att hålla sig färdig :::Jag be-
häfver honom; Kommer jag ifrån denna ridten
med lifvet, så skall han taga hand om den gamla.
Med dessa ord kastade sig svennen åter i sa-
deln och var om några ögonblick försvunnen
bakom slaggvarpen:
Fader Elof gick med fasta steg i riktning
ve:terut:
Emellertid hade grefve Hans med fogden och
de båda fruntimren i sakta mak fortsatt sin
ridt norrut. En viss förstämning var rådande,
sedan skilsmessan från den raske svennen, men
naturligtvis icke för hans skuld, åtminstone zkulle
icke den fagra jungfrun velat tillstå något så-
dant, der hon red sin Mjölkhvit vid sidan af sin
ädla fränka, den fromma fru Richissa; hvars häst,
sedan man väl kommit ifrån snåret vid vägskelet,
gick så lugnt och stilla som: han alltid brukade;