ENGELBREKT ENGELBREKTSSON
HISTORISK ROMAN I 2 DELAR.
Af 0. GEORG STARBÄCKE.
FÖRSTA DELEN.
(Forts. från föreg. J.)
— Min fader — ha fogde, ni vill gifva mi
snärjefrågor, men ::..
— Förifra dig icke, ungersven; du kan vä
ej begära, att Johan Wale skall byta hug;
med den förste landstrykaren den bäste: Mij
tyckes icke någon snärjefråga ligga i mina ord
Sonen ärfver sin fader, hans ära liksom han
skam: Visa mig blott, att du är jemnbördi;
med mig, och mitt svärd skall ej dröja
skidan.
Det låg något så kallt och djefvulskt retande
fogdens både ord och åthäfvor, att Herrman e
längre var sig sjelf mäktig. För audra gångel
inom loppet af en kort stund grep hans han
efter svärdfästet. Han kunde ej tänka eller gör
sig reda för följderna af hvad han stod i begrep;
att utföra. Han såg i Johan Wale blott de
grymme nidingen; som i honom hånade et
helt folks rättmätiga klagorop. Fåfänglighete
af en strid här, der ett envig aldrig kund
komma. i fråga, men väl ett sjelfförsvår mo
de hundrade, hvilka fogden i hvarje ögonblic
kunde kasta öfver honom; och fängelse och e
måhända neslig död, såsom stridens enda frukt
allt detta var saker, som i detta ögonblicl
icke lågo inom den djerfve ynglingens. synkrets
Men just som hans hand fattade om svärd