ENGELBREKT ENGELBREKTSSON HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄCKE. FÖRSTA DELEN. (Forts. från föreg. J.) — Min fader — ha fogde, ni vill gifva mi snärjefrågor, men ::.. — Förifra dig icke, ungersven; du kan vä ej begära, att Johan Wale skall byta hug; med den förste landstrykaren den bäste: Mij tyckes icke någon snärjefråga ligga i mina ord Sonen ärfver sin fader, hans ära liksom han skam: Visa mig blott, att du är jemnbördi; med mig, och mitt svärd skall ej dröja skidan. Det låg något så kallt och djefvulskt retande fogdens både ord och åthäfvor, att Herrman e längre var sig sjelf mäktig. För audra gångel inom loppet af en kort stund grep hans han efter svärdfästet. Han kunde ej tänka eller gör sig reda för följderna af hvad han stod i begrep; att utföra. Han såg i Johan Wale blott de grymme nidingen; som i honom hånade et helt folks rättmätiga klagorop. Fåfänglighete af en strid här, der ett envig aldrig kund komma. i fråga, men väl ett sjelfförsvår mo de hundrade, hvilka fogden i hvarje ögonblic kunde kasta öfver honom; och fängelse och e måhända neslig död, såsom stridens enda frukt allt detta var saker, som i detta ögonblicl icke lågo inom den djerfve ynglingens. synkrets Men just som hans hand fattade om svärd