i största behof af skydd, det visste hon icke
sjelf:
Dörren hade sakta öppnat sig och en man-
lig skugga gled fram öfver mattan; Det var
alldeles tyst i rummet, endast ett och annat
ord som framhviskades af den bedjande flickan
afbröt tystnaden. Ett sådant ord, som utta-
lades ett -par gånger mera tydligt än något
annat var ordet: Herrman, och det tycktes
utöfva en synnerlig verkan på den lyssnande
skuggan: Mannen :hade hunnit fram till mid-
ten äf rummet; der ljusflödet från Mariabilden
öfvergjöt honom med ett klart :sken. Det var
italienaren Johan Wale. ;
Håns ögon lyste af en hemsk och giftig
glatis, der han stånnat ett ögonblick och ryckte
till vid ljudet af det framhviskade namnet Herr-
man. Det var som om han med sina onda
ögön velat sluka den sköna; bedjande fickan.
Ögonblickligt -blef -han dock herre öfver sig
sjelf och tycktes vilja fortsätta sin smygande
gång snedt öfver rummet i riktning mot dör-
ren bakom sängen. Men ett ljud från detta
håll af rimmet; som om någon fattat i dörr-
Klinkan, hejdade hans steg och han drog sig
pilsnabbt tillbaka bakom -skåpet, der han stan-
nade ed handen hvilande på dörrlåset:
Den andra dörren öppnades i detsamma; och
lätta stög hördes på mattan. De stannade un-
gefär på samma ställe; der lyssnaren ögonblic-
ket föröt stått.
Dessa stög måtte dock hafva stört den bed-
jande: En förelse hördes från bönpallen och
ett utröp af på en gång glädje och förskräc-
kelse:
Hvad är det; som så skrämmer dig; min