i största behof af skydd, det visste hon icke sjelf: Dörren hade sakta öppnat sig och en manlig skugga gled fram öfver mattan; Det var alldeles tyst i rummet, endast ett och annat ord som framhviskades af den bedjande flickan afbröt tystnaden. Ett sådant ord, som uttalades ett -par gånger mera tydligt än något annat var ordet: Herrman, och det tycktes utöfva en synnerlig verkan på den lyssnande skuggan: Mannen :hade hunnit fram till midten äf rummet; der ljusflödet från Mariabilden öfvergjöt honom med ett klart :sken. Det var italienaren Johan Wale. ; Håns ögon lyste af en hemsk och giftig glatis, der han stånnat ett ögonblick och ryckte till vid ljudet af det framhviskade namnet Herrman. Det var som om han med sina onda ögön velat sluka den sköna; bedjande fickan. Ögonblickligt -blef -han dock herre öfver sig sjelf och tycktes vilja fortsätta sin smygande gång snedt öfver rummet i riktning mot dörren bakom sängen. Men ett ljud från detta håll af rimmet; som om någon fattat i dörrKlinkan, hejdade hans steg och han drog sig pilsnabbt tillbaka bakom -skåpet, der han stannade ed handen hvilande på dörrlåset: Den andra dörren öppnades i detsamma; och lätta stög hördes på mattan. De stannade ungefär på samma ställe; der lyssnaren ögonblicket föröt stått. Dessa stög måtte dock hafva stört den bedjande: En förelse hördes från bönpallen och ett utröp af på en gång glädje och förskräckelse: Hvad är det; som så skrämmer dig; min