så sätt att den lägger bladen såsom tegelpannor öfver hvarandra längst stjelken; som då äfven böjer sig. En kort stund sedan den oroväckande orsaken är aflägsnad, hemtar vexten sig efter detta tillstånd af utmattning; alla dess delar upplifvas ånyo och intaga sin förra ställning. Mimosan tyckes till och med kunna känna smärta; Om man tillfogar en af dess grenar ett obetydligt sår med en knif, skall man ögonblickligen få se vexten böja både blad och stjelk; liksom för att undandraga sig smärtan; och dess rörelser äro mer eller mindre häftiga, alltefter sårets större eller mindre djuplek: En droppa syra, som hälles på ett Mimosablad; frambringar samma verkan: Hvad som emellertid är det förunderligaste; och mest visar vextens känslighet är, att den efterhand kan vänja sig vid; det som i början oroar den, alldeles såsom menniskan och djuren. Ni skall få höra ett bevis derpå. Botanisten Desfontaines hade en gång köpt en Mimosa och satte den på sidan om sig i vagnen: Såsom han hade väntat, slöt den ögonblickligen alla sina blad; så snart vagnen började sätta sig i rörelse; men efter någon tids förlopp öppnade den dem åter och fortfor att hålla dem utbredda, liksom om den, sedan den hemtat sig från första förskräckelsen, småningom hade vant sig vid den ovanliga rörelsen, Då vagnen stannat och åter hastigt sattes i rörelse, slöt Mimosan åter sina blad för att åter öppna dem, sedan den, liksom första gången; hade vant sig vid rörelsen. Nu skall ni få höra något ännu utomordentligare, ..1 Nordamerikas sumpiga trakter finns