tas; men jag visste också; att det enda sätt att göra det var att tvinga dig till att arbeta för ditt lifsuppehälle; Det var, som jag säde, ett sjukligt anlag hos själen att förtära sig sjelf. Hellre skulle du hafva dött än att frivilligt företaga något ansträngande; at det enkla skäl att du ansåg ansträngning värre än döden. Det var ett egendomligt tillstånd hos både kropp och själ. Din stora förmögenhet syntes göra hvarje möda öfverflödig, hvarför jag icke nade något hopp om förbättring; så länge rikedomen fanns qvar; Hade du lidit endast af en kroppslig sjukdom; skulle jag hafva tvingat dig till het för kuren nödiga arbete: Öm det deremot hade varit blott och bart en själssjukdom, så hade jag kanske kunnat förmå din kropp att vjelpa din själ Men båda voro svaga; och jag disste; att du attingen niåste arbeta eller dö. Oeh nu min gosse vill jag säga dig, hvarpå mitt hopp hvilade: Jag visste; att du egde-en så stark kärlek till frihet; att du ej i fågot afseende ville vara beroende: Jag visste, ätt du skulle arbeta om dw blefve nödsakad att göra det: Jag meddelade Rowland mina planer. Jag. försäkrade honom, att; om vi blott kunde få dig till sjös ock att !öja med ett verksamt lif, för att uppehålla dit eget, så skulle du blifvä räddad. Han biföll genast mina förslag. Jag tog dina och hans pengar och bad hönoni sedan låta minan springa. Katastrofen följde. Och säg mig nu; min gosse; om jag ger dig din förmögenhet tillbaka, förlåter du mig? Dinu pengar äro i behåll, hvarje skilling af dem, till ett. belopp af 500,000 rdr... Den stackars Rowland har lidit mycket af att veta, det du skulle tänka illa om honom; Jen jag Yet. att