tas; men jag visste också; att det enda sätt
att göra det var att tvinga dig till att arbeta
för ditt lifsuppehälle; Det var, som jag säde,
ett sjukligt anlag hos själen att förtära sig sjelf.
Hellre skulle du hafva dött än att frivilligt före-
taga något ansträngande; at det enkla skäl att
du ansåg ansträngning värre än döden. Det
var ett egendomligt tillstånd hos både kropp
och själ. Din stora förmögenhet syntes göra
hvarje möda öfverflödig, hvarför jag icke nade
något hopp om förbättring; så länge rikedomen
fanns qvar; Hade du lidit endast af en kropps-
lig sjukdom; skulle jag hafva tvingat dig till
het för kuren nödiga arbete: Öm det deremot
hade varit blott och bart en själssjukdom, så
hade jag kanske kunnat förmå din kropp att
vjelpa din själ Men båda voro svaga; och jag
disste; att du attingen niåste arbeta eller dö.
Oeh nu min gosse vill jag säga dig, hvarpå
mitt hopp hvilade: Jag visste; att du egde-en
så stark kärlek till frihet; att du ej i fågot af-
seende ville vara beroende: Jag visste, ätt du
skulle arbeta om dw blefve nödsakad att göra
det: Jag meddelade Rowland mina planer.
Jag. försäkrade honom, att; om vi blott kunde
få dig till sjös ock att !öja med ett verksamt
lif, för att uppehålla dit eget, så skulle du
blifvä räddad. Han biföll genast mina förslag.
Jag tog dina och hans pengar och bad hönoni se-
dan låta minan springa. Katastrofen följde.
Och säg mig nu; min gosse; om jag ger dig
din förmögenhet tillbaka, förlåter du mig?
Dinu pengar äro i behåll, hvarje skilling af dem,
till ett. belopp af 500,000 rdr... Den stackars
Rowland har lidit mycket af att veta, det du
skulle tänka illa om honom; Jen jag Yet. att