I några utvalda i sällskap. smög Ulrik sig in i
staden; de af sällskapet; som måste qvarstanna
i skogen; lofvade han att förlusta med ett vac-
kert fyrverkeri:
Då de. framkommit till kyrkan och Ulriks
ögon föllo på den höga röda muren; och sedan
lyftade sig upp emot tornet der det förgyllda
korset strålade i månskenet; rördes hans sinne
till vemod; men denna mildare känsla undan-
trängdes snart af en nyvakad; vild och hämnd-
girig vrede; — Han gick fram öfver kyrkogår-
den och betraktade sina föräldrars grafstenar;,
hvilka lågo sönderfallna och djupt nersjunkna i
jorden; öfvervuxna med ogräs:
.. — Här under sofva de — sade han; den
hunden har ej ens haft så mycket menskligt.
hjerta i bröstet att han låtit underhålla och in-
hägna vår faders och moders grafl
Då tatarne hörde att deras höfdings föräldrar
här lågo begrafna; kommo genast alla händer i
rörelse för att få grafven iordningsställd; de
torkade stenarne rena med sina kläder; borttogo
med naglarna den jord som dolde inskriptio-
nerna samt hemtade blommor från andra graf-
var och planterade dem på denna; inom en
halftimma var grafven i bästa skick; under ti-
den dyrkade Ulrik upp kyrkdörren och gick in
i kyrkan. Han blickade en stund på dopfunten
deri han såsom litet barn var döpt; han gick
med långsamma steg fram till altarringen; der
han som yngling blifvit konfirmerad; Jag hade
kunnat vara en lycklig och hederlig man; jag
också; . hviskade han; om jag ej haft en skåan
usling till bror: Ham! hum!
Vid dessa -ord- skyndade. han ut ur kyrkan,
för att samla sina stallbröder och gå till bro-