åter öfver mig så att jag måste använda knapp-
nålstortyren: .
I samma ögonblick kommo trenne karlar ut
genom bakdörren och jag kunde tydligt höra
hvarje ord af deras samtal.
eDet dröjer länge innan han kommers, sade
den ene.
Om hän icke kommer snart, måste vi gå;
pigan kommer snart tillbaka, för jag hörde
gumman säga till henne att hon icke skulle
dröja länge bortaa.
Hvad gör det om hon kommer!a utropade
den andra: Vi kunna ju stoppa till munnen
på henne ocksåa.
cDet är icke värdt så mycket blod; Dickt,
sade den tredje; aVi hafva ju bara fått åtta
hundra rdr genom det söm redan är förspildt,
och arrendatorn har säkert icke stort mera med
siga.
Det är besynnerligt att han inte kommer,
vidtog den första åter, orolig, i det han gick
ett par steg fram emot kundkojan; — Halloh!
Hvad är detta?
Detta utrop kom mig att darra ännu häf-
tigare än förut. Hade Charlie redan kommit
tillbaka med hjelp? Nej. De trenne karlarne
stodo straxt bredvid hundkojan och i det ögon-
blick, som följde på det sista utropet, erinrade
jag mig att jag hade tappat min muff. Jag
bjöd till att hejda mitt hjertas våldsamma slag;
hvilka jag var säker på att de skulle höra, och
då jag, drifven af en oemotståndlig makt; upp-
lyftade mitt hufvud — ty intill detta ögon-
blick hade jag legat sammankrupen i hundköo-
jans innersta vrå — såg jag ett skäggigt, vildt
ansigte i ipgången till Mitt gömställe: Jag