jag åter omkull, halft vanmäktig. Jag kände
att det skulle vara mig omöjligt att gå:
aDet tjenar till intet, Charlie; jag kan icke
gåc, sade jag. Lemna mig qvar och gå duc;
cÅh, prat! Försök på en gång tilla;
Jag försökte, men det hjelpte icke; mina
ben voro alldeles ur stånd att bära mig.
Din tossad, sade Charlie otåligt; och hur
kunde väl en-pojke på femton år förstå ett
fruntimmers svaghet? Då måste jag lemna dig.
Det är Johnsons penningar; som de vilja åt;
och det dröjer icke länge förrän han kommer
hem. Jag måste skynda mig att hemta hjelple
Ja; ja, spring barac; sade jag: Jag skall
gömma mig på ett eller annat ställes.
aI hundkojan dere, sade han hastigt, coch
rör dig ickel .
Han bhjelpte mig in i den stackars mördade
Jipss koja och sprang sin väg, och nu var
jag lemnad ensam i det tilltagande mörkret
med de två liken i köket till sällskap och kan-
ske mördarhe i min närhet.
Jag försökte att åter bringa mig till fullt
medvetånde genom att nypa mig i armarna
och sticka mig med knappnålar och sedan jag
både pinat mig något litet på detta skarpsin-
niga sätt lemnade den sjukliga domningen mig
och jag kunde åter tänka.
Jåg vill taga utaf mina kängore, tänkte jag.
De göra buller och kanske blir jag nödgad att
lemna mitt gömställe; Kanske kan jag kom-
ma i tillfälle ätt vaina hr Johnsona,
Jag uppreste mig något från min hopkrupna
ställning och hade knappast hunnit snöra upp
och taga utaf mig kängorna, förrän jag fick
höra röster, och den sjukliga domningen kom