Biskop Whitehou:es besök i
Svergö.
Under fjolårets sommar gjorde biskop White-
house från Amerika ett längre besök i Sverge.
För sina erfarenheter i Sverge lemnade biskopen
en redogörelse i slutet af mars uti domkyrkan
i Chicago. Hans tal innehåller många intres-
santa, nyttiga och smickrande uppgifter, hvar-
före vi meddela ee kört redogörelse för talets
innehåll:
Efter de religiösa ceremoniernas slut började ta-
laren med att aflägga en tacksägelse till sina sven-
ska vänner, derföre att de kommit i så stort antal
för att afhöra hans föredrag. Hans besök iSverge
hade varit så rikt på angenäma och sköna minnen,
ått om hån komme att yttra något, som var hans
åhörare välbekant, torde det ursäktas honom till
följd af det intresse han hyste för deras sköna
fosterland. - . . rie i
fverallt i Sverge håde talaren mötts med den
största välvilja och kärleksfullhet. Landets högsta
presterskap hade behandlat honom med den största
roderlighet och dess erkebiskop predikat i oppalska
episkopala kyrkan i Stockholm. Han sjelf bade
blifvit inbjuden att predika i svenska kapellet i
London och hade der yttrat att när han återkom
till För. Staterna skulle en af hans första skyldig-
heter blifva att för svenskarne härstädes omtala
huru hän blifvit bemött i Sverge, huru han älskade
dem och deras land, samt att han skulle göra allt
för svenskarne som stode i hans makt. I samman-
hang härmed berättade tal. att han i Göteborg såg
ett utvandrareskepp som hade mer än dubbla
antalet emigranter än lagen tillät, samt att ingen
af myndigheterna syntes bry sig derom. Det seg-
lade från Göteborg men fastnade i Göta elf på en
sandbank eller klippa. Under den tid skeppet låg
der, besökte talaren ett kapell, bygdt högt på en
klippa midt emot der färtyget låg. Häån såg då
huru sjömännen gingo i land och öfverförde stenar
till fartyget och blef efteråt underrättad det matro-
serna förklarat, att dessa stenar voro ämnade att
sänka lik med under resan till England. Talaren
sökte nu landshöfdingen, grefve Ehrensvärd, som
lofvade att göra allt för att förhindra sådana gräs-
ligheter. Han agiterade denna sak ännu vidare
och ansåg att de stackars emigranterna borde ej
allenast beskyddas till kropp och helsa, utan äfven
till själen, så att på hvarje emigrantskepp en själa-
sörjare borde medfölja. Denna sak hade talaren
framlagt för presteståndet, som var församladt vid
riksdagen i Stockholm och hade detta vidtagit mått
och steg för att bringa denna sak till presterska-
pots behjertande. Tillika blef ett formulär upp-
raget i engelska språket, såsom ett sorts prest-
betyg eller rekommendation som hvarje utvandrare
skulle erhålla, och som skulle tillförsäkra honom
ett välvilligt mottagande af hvarje protestant epi-
skopalprest i För. Staterna. Tal. hade af trovär-
diga personer hört att emigrationen från Norra
Europa skulle blifva ofantligt stor, ja ända till
50,000 under sommaren.
Talaren berättade nu sin färd till Stockholm, be-
skref med glödande färger Göta Kanal med alla
dess slussar, Wenern, Wettern samt slutligen Stock-
holm, som hån förklårade som en af Guds sköna-
ste skapelser på jorden, Mälaren med sina 1300
holmar, präktiga slott och herrgårdar, Djurgården,
Riddarhuset och de små ångbåtar som löpa mellan
de olikX platserna, der fordom dalkullorna brukade
ro sina passagerarebåtar.. När talaren var i Stock-
holm bade den gamla riksdagen samlats för sista
gången; han var närvarande vid dess afblåsning,
och innehade en plats bland presteständets leda-
möter midtemot kubgen. Han beskref afblåsnin-
gens prakt och huru den nya konstitutionen blef
förklarad gällande, granskåde den gamla föråldrade
grundlagen och den nya nu antagna, samtkom till den
slutsats att Sverge var i verkligheten nu ett friare
land än För. Staterna. (2) Efter att hafva omtalat
den välvilja och bjertlighet som mötte honom öfver-
allt, hos konungen och i synnerhet hog erkebiskop
Reuterdahl, öfvergick han till en förklaring öfver
svenska kyrkans förändrade ställning nu under:den
nya grundlagen mot under den gamla. Fordom
var kyrkan förenad med staten, liksom underkastad
densamma, och det var orätt att staten skulle lag-
stifta för kyrkan (?) — derigenom kom sig. tt
resterskapet såg upp till den verldsliga tronen 1 stål-
et för den himmelska, — Nu, ehuru det är en märk-
lig omhvälfning, trodde talaren att kyrkan skulle
utveckla sig med mera styrka och kraft, att den skulle
resa sig på nytt och blifva så stark och herrlig som
någonsin. (!
Talaren jemförde derefter den svenska kyrkan,
den anglicanska och dess gren den episkopala i
Förenta Staterna och fann att dessa i. sjelfva ver-