Värdshuset Hvita Hjorten.
(En sabnnfardig spökhistoria, efter engelskan)
oe (Forts. från föreg. MF.)
I den ena af dessa trädgårdar upptäckte jag
en ung, vacker flicka med brunt hår och bruna
ögon, som pysslade om sina blommor. Jag fick
veta att det var fröken Julia Blassap, enda dotter
till:doktor Blassap, som bodde vid tvärgatan.
På- gvällen undersökte jag vid skenet af ett
ljus ännu en gång hela huset, innan jag satte
mig ner för att dricka grogg med Huxham.
Allt befann sig i samma skick som på förmid-
dagen och det var lugnt och stilla öfverallt.
Några: nyfikna Noddingtonianare stodo och häng-
de i närheten af dörren utåt gatan, men en
stund efter klockan tio gåfvo de sig i väg den
ena efter den andra; Vanan att gå bittida
till sängs segrade öfver deras begär att se,
hvilka förfärliga saker, som skulle komma att
hända! mig, men jag är säker på, att de gingo
till. sängs, fullt öfvertygade om att mig före-
stod en mycket orolig natt.
Huxham bjöd till att göra sig underhållan-
de, men det lyckades honom blott att göra sig
berusad, Under det vi sutto der vid vår grogg
och väntade på spöket, berättade han några
fasaväckande historier om likstö der, hvilka fö-
refallit under den tid han vält då
Han kunde tvifvelsutan hafva fält:
upplifvande och angenämare sanmtalsäm
Klockan var elfva; Huxbams berättelser bör-
jade att blifva mycket osammanhängande. Jag
var trött,. men fullkomligt vaken och; i en så-
dan - sinnesstämning? att jag tror jag: skulle