kaså bör man icke göra det i ett ämne som lig-
ger inom kriminalrättens område. TI likbet med
br Ribbing ville tal. icke lyssna till hvad häng
känsla förestafvade honom, erinrade om att
en lifetidsfånge ken göra mycket ondt, utan
att behöfva frukta lagen, samt förklarade
högtidligen sin mening vara att dödsetraf-
fet! bör stå qvar i vår lag såsom ett ulti-
matun gentemot brottet: Herr Björck veder
lade flera af de skäl, professor Ribbing anfört
för sin åsigt. Han tviflade icke på ått man
skulle kunna utfiuna något medel till att göra
brottslingar oekndlige, utan ett derföre alltför
mycket plåga dem. Mot herr Kolmodin vände
sig tal: med dessa ord, som tycktes slå myc-
ket an: För den civilisation; på grund hvaraf
vi nu yrka afskaffande af dödsstraffet, ha vi just
Kristi kallelse att tacks
Herr Siljeström sade bland annat: Lagutskot-
tet har under denna riksdag varit flitigt syssel-
satt med afrättningar af motioner, — lyckligtvi
icke af motionärer. Hvad den lärde tala
ren beträffar som sjelf kallst sig en advocatuäs
diaboliv, tillönskar jag honom allt möjligt bifall
af sin höge klient, men dereraöt så litet bi fel:
som möjligt af denna kammare.
Herr Blanche uttalade med några väl lagda
ord sin tanke i ämnet. Bland sbnat anföra.
han ett yttrande af en framstående fransk för-
fattare, att nemligen galgen är ett smicker för
menskligheten. Genom ätt hävga 3 eller 4
menniskor om året inbillar man de öfriga at:
de äro helgon: Tal. yrkade afslag å utskottet:
hemställan. ! i j
Herr Hedengren sade sin öfvertygelse var.
att dödsstraffet bör finnas qvar; Mången brotts-
ling har, så länge han hoppats få sin nådear-
sökan beviljad, visat sig otillgänglig för religio-
nens tröst; men så snart khan fått veta att ha:
ingenting haft att hoppas, har hans hårda hjerta
uppmjukats; Gemensambets-fängelserna äro kö-
geligen förstörande i möraliskt afseende. Fir-
nes något godt hos en brottsling, förqväfves
det småningom genom ständig särmmanvaro med
meuniskor, som äro sämre än han sjelf, som
håna dygden och drifva gäck med den ångrande.
Herr Bosenberg lemnade den förvånande upp-
lysningen att frågan om dödsstraffet icke ens
var föredragen i första kammaren, då herr Ola
Lasson uppträdde och påstod densamma der
vara afgjord samt att första kammarens leda-
möter zu som bäst diskuterade om saken.
Herr Hedlund yttrade: när man erkänner att
den förevarande frågan är en tidsfråga, när man
tror och vet att dess lösning förr eller sednars
skall inträffa, hvarföre då undanskjuta densamma,
så att vi i detta likasom i nästan alla öfriga
fall koroma i släptåg efter andra natiover: Vi
kunna icke numera likasom fordom vinna ära
genom blodiga segrar, men det är ingenting
som hindrar oz:s ifrån att gå i spetsen, då det
gäller andlig utveckling; att skörda lagrar på
kulturens stora fält. Tal: yrkade att utskottets
hemställan måtte blifva afslagen;
Öfriga talare som yttrade: sig för motionen
voro: herrar Jonas Andersson, Orre, Östman,
Rosenberg. Svensen, Wigardt, Vougt, Graf-
ström, Bergström och WNils Larson. Herr Mag-
nus Svensson förklarade att han gillade ntskot-
tets mening:
Vid anställd votering antogs herr Ahlgrens
ofvan omtalade förslag med 103 röster mot 53.
Herr Wigardts motion om förlikningskomiteers
inrättande i hvarje kommun blef, i enlighet
med lagutskottets tillstyrkan; lemnad utan afse-
ende. Atskilliga talare yttrade sig om denna
sak:
En af utskottet förordad ändring i vittnes-
edens lydelse blef antagen.
Kammaren åtskiljdes kl. omkring tio e: m.