utskotts betänkande, hvar! tillstyrkes väckt motion om framläggande för riksdagen afen fullständig tablå öfver statsverkets ställning, blef af kam maren godkändt. Vid föredragning af lagutskottets utlåtande M 53, afstyrkande väckt motion om dödestraffets a afskaffande, uppstod en lång ochliflig diskussion, hvarunder bifall till atskottets förslag yrkades at rr Fröman, vice talmannen Almqvist, grefve E. Sparre, som insåge tiden ej ännu vara inne att vidtaga ex lagförändring i motionens syfte Denta förordades deremot af hrr Hasselrot, Arrhenius, Bergstedt, Holmberg, Nisser, von Koch och frih. Hugo Hamilton, ravn föll dock vid votering med 39 röster mot 38: Mot det fattade beslutet anmäldes reservation af de herrar, Bom talat mot utskottets hemställan samt dessutom af hrr N: Hofsten och Hammar. Lågutskottets utlåtande N:ris 54—58, rörande åtskilliga mindre vigtiga frågor gillades med undantag af JM 57 rörande vittnesedens förändring, som på yrkande af hr Rydin öch efter. votering med 35 röster mot 20 återremitterades. Andra Kammaren. Tillfälliga utskottets JM 5 och tacksigelseskrifvelse till kapten John Ericson bifölls. ÖFVERLÄGGNING OM DÖDSSTRAFFETS AFSKAFFANDE:; : Lagutskottet har; såsom bekant, afstyrkt bifal till herr Bovins härom väckta motion. Diskussionen öppnades af motionären, som varmt förordade sitt förslag. Han bestred pi det aldra bestämdaste det barbariska skooflete nödvändighet. Brottmålsannalerna visa tydligt att de som förfäkta denna nödvändighet ha orätt. Tal. vände sig mot det grymma och onaturlig: uti att aflifva en menniska, som icke är beredd att dö. Visserligen afrättas ingen; utan at först ha haft en s. k. beredelsetid; men det ä icke sagdt att denna varit tillräcklig eller att den lifdömde blifvit förbättrad derföre att har haft stupstocken för ögonen. Men har sagi att vårt samhälle icke nått den utveckling att dödsstraffet utan våda kan upphifvas. Det är dock upphöfdt i många och har icke under åtskilliga år tillämpats i ännu flera länder, som stå långt efter oss i fråga om bildning och upplysning. Man tycker att dödsatraffet bör qvarstå i lagen, utan att derföre tillämpas. La: gens anseende skulle derpå mycket förlora. Tal. hade hoppats att denna stora fråga; som vid flera föregående riksdagar blifvit undanskjuten, denna gång skulle vinna eu tillfredsställande lösning; och det var honom en glädje att veta det i lagutskottet 8 röster afgilvits för, och 8 emot nafskaffandet, hvadan det således varit den förseglade sedeln, som der afgjort denna ulifsfrågaa. Tal. vädjsde till de folkvalda representanternas ädlare känslor då han bad dem ur: vår lag borttaga den coda blodiga fläck som finnes qvar från foråna tiders barbarism samt öfverlemna åt Herren öfver lifvet och döden att ensam bestämma dagen och stunden, då hvarje menniska skall inträda i evigheten: Herr Grenanderhöllvett vackert föredrag, hvilket ver så mycket mera -anslående, som man väl kunde höra att hvarje ord, så att säga, gick från bjertat; Han förklarade att had ur kristlig och moralisk syvpunkt icke kunde annat än på det högsta ogilla bibebållandet af det ifrågavarande straffet. Någonting godt finnes hos hvarje menniska; men detta straff omöjliggör den lifdömdes förbättring. Man påstår att dödsstraffet är gagneligt såsom afskräckande. Nej! Tal; frågade om i andra länder; der det varit afskaffadt; eller i Sverge, under de år; då det icke tillämpats, lugnet varit stördt: Man talar om behofvet af allmänt skydd. Ha vi icke fängelser, skola vi ickö kunn upptänka ahdra medel till att göra samhällsvådliga personer oskadliga? Mången påstår att i vårt land föreställningen om dödsstraffets nödvändighet står i ett oupplösligt samband med rättsmedvetandet:Så är det icke; Se på vårt gamla bondestånd, representanterna för de djupa lederna af dette kära svenska folk. Voro icke de de första att utdöma detta straff? Johan Gabriel Richert, denne vårt lands störste rättslärde; hvilkens stämma för alltid tystnat — månne icke Kans ord skall gälla något och mycket i förevarandö? fall, månne icke han skall kunna anses såsom en stor auktoritet i denna fråga? Richert deltog i lagberedningen i början af 1840-talet; och denna beredning förklarade dödsstraffet höra gvarstå. Men han, den utmärkte matinen; hörde i denna fråga till minoriteten, och tal. uppläste för kammaren det vackra yttrande, han i frågan afgaf, och hveruti han uttalade den förhoppniv.gen att dödsstraffet, innan han nedstege i grafven, skulle borttagas ur den svenska lager. Tal. slutade med att uppmana kammaren stt icke af små betänkligheter låta förmå sig at undanskjuta en mensklighetens, den sanne humanitetens lifsfråga: Herr Rehnström talade äfvenledos med mycker värma för bifall till motionen. Högre än rättvisan, sade han, står kärleken; högre än vedergällningen står förlåtelsen, högre än försoningen står nåden. Jag yrkar derföre i religionens, mensklig hetens och civilisationens nar att detta: fy oe 4 oo KR Na il