— en benämning som inger mig en tryckande
känsla emedan dermed är förknippad tanken på
detta oförståndiga, besinningslösa jägtande eftör
anstaltens utmärkelse för bibringandet af utom-
ordentliga kunskaper, utån den åflägsnaste tänka
på de stackars små barnens välbefinnande, på
bibehållande ens af de lifskrafter de medföra då
de intagas i anstalten. Någon stegring deraf
med kroppens tillvext anses allt för oriwligt att
frågasgätta.
Vore här fråga om djurplågeri skulle hundra-
detals röster höjas deremot; vore vivigeetiöner
å kaniner i fråga, skulle ett stort oväsen
uppstå, men här är endast fråga om små stac-
kars flickor, 8, 10, 12-åringar, som pinas, som
jagas, som undergå vivisectioner tills det lilla
flämtande bröstet knäppast har styrka att gifva
lifstecken, tills bleksoten, detta förfärliga liebe-
väpnade spöke ohjelpligen lagt sin tunga hand
på det lilla offret för pensionense anseende; då
för föräldrarne endast återstår att nedmylla sine
bjertans käraste förhoppning i jorden.
Det skulle vara mig kärt om denna målning
ej vore tillämplig på pensioner i allmänhet, men
att den är det på en del af dern, och just på
några som hafva största anspråken; derom finns
tyvärr intet tvifvel. Jag har dagligen under
ögonen ett af dessa små offerläm; tom går från
kömmet kl: !29, till en pension, der det sit-
ter qvar tills kl. 3 e. m., då det återkommer
med hemlexor, så oförståndigt tilltagne att tiden
från kl: 12 4 till 11 på aftonen sat från kl.
13 7 till 2a 9 på morgoneh fcke är tillräcklig
att inlära dem, oaktadt barnet är ganska lyck-
ligt begåfvadt af naturen och, till övånlig grad;
flitigt och villigt. Det är bjertslitånde att se.
henne bege sig till skolan gråtande deröfvår att
hön ej kan sina lexor såsom Hon önskade det,
ock detta ehuru hon dertill användt hvarje
stund hon kunnat undvara sömnen. Bland
andra oförståndiga åtgärder i denna pensiönå-
anstalt, torde den aldra oförståndigaste vara kria-
skrifvandet i hemmet, då det fordras af de små
i andra ock tfödje kläsgerna. Barnet erhåller
uppgift å något ämne; lvaröfver det i hemmet
skall reflektera och skrifva; men huru i allt
reflekterande förnufts namn kan en pensions-
föreståndarinna ifrågasätta eller tro htt detta är
rätt eller ledande till äntät än ell öfveränsträn-
gande af barnets intellektuella förrmögerheter,
egnadt att utsläcka i stället för att utbilda bar-
nets förstånd? Finge det använda den tid; som
nu eghas att gråta öfver detta pensioniens pino-
instrument som kallas kriabok, till lek med
dockorna eller kamraterna, så vore tiden san-
nerligen mycket; mycket bättre använd.
Jag tycker mig se huru föreståndarinnan stolt
vederlägger dötta påstående gehbri att förevisa
några krior, sammäanskrifne, naturligtvis, afsmå
reflekterande 10, 11-åringar, der man får läsa,
sjelf läsa om så behagas, en fullständig veder-
läggning på det antagande att det varit öfver
bärnets förmåga: Mön; mit nådiga! jag tror
ej att ni tror, det barnet sjelf sammansatt detta
opus; det är spegelfäkteri allenast, för att af
enfaldigheten vinna rop om pensionens stora
förträfflighet; Sedan barnets omgifniog sett den
lilla fämtande fogelungen förgäfves matta sitt
stackäts värkande hufvud med hvad som bör
sägas om det uppgifna ämnet, till pensionens
förherrligande, tillgriper den helt naturligt den
utvägen att diktera, och inser icke lärarinnan
detta så gjorde hon bättre uti att icke befatta
sig med hvad hon icke förståf. Töser hön det
åter och låtsar icke derom; så är hon ändå
mindre passande för en befatthing, der allt bör
vara sanning öch uppriktighet. I hvilket fall
som helst förlorar hon barnets aktniog och tän-
kande målsmäns förtrogkdö:
Söx titvmnart Undervisning i följa för Hrindre
barn, är alltid för mycket; der förhållanderna
ändock påkalla en sådan anordning må likväl I
på det nogaste följas den för goss skolorna be-
stämda ordning att 15 minuter af hvarje timma
afsättas till lek; helst i fria luften; der så ske
kan. Lärarinnorna få icke vara nervsvaga och
besvärade af bullret som uppkommer af barnens
lek; de få icke undergräfva våra barns lifskraf-
ter, vare sig för eget välbefinnande eller för
pensiöntens förkerrligånde inför enfäldigt, hufrud-
och hjertlöst folk:
Då barnet användt 6 timmar, efter hvar-
andra; läsning, så har det fått mer än nog;
det bör hafva resten af dagen fri för rörelse
och lek; Dössutöm törde väl böra antagas att I
i hövimöt älven finnes något att lära al gvin-
liga görömtål, fört är fråMiifande för Pensions-
bildningen; eler skall flickornas undervisning
ske så att de, för att få en klädning lagad; en
knapp isydd; sköla behöfva anlitå bröderta!
Desss Md då vörkligök i dens tid möra FöR-
nige i sådant än en pensionsflicka ur de stora I
pebsioneriar
Låt krian tillkomma elever i högsta klassen;
och gif; om iöjligt är, dö så barnen ioke
någon hemlexa, eller i värsta fall; ef sådär
som kan itiläräs på e timrå! Jag ber pen-
sions-föreståndarinnorna vara förvissade derom,
att lika tacksam jäg och andre föräldrar ock
målsmän skola vara om denna kria beaktas