— en benämning som inger mig en tryckande känsla emedan dermed är förknippad tanken på detta oförståndiga, besinningslösa jägtande eftör anstaltens utmärkelse för bibringandet af utomordentliga kunskaper, utån den åflägsnaste tänka på de stackars små barnens välbefinnande, på bibehållande ens af de lifskrafter de medföra då de intagas i anstalten. Någon stegring deraf med kroppens tillvext anses allt för oriwligt att frågasgätta. Vore här fråga om djurplågeri skulle hundradetals röster höjas deremot; vore vivigeetiöner å kaniner i fråga, skulle ett stort oväsen uppstå, men här är endast fråga om små stackars flickor, 8, 10, 12-åringar, som pinas, som jagas, som undergå vivisectioner tills det lilla flämtande bröstet knäppast har styrka att gifva lifstecken, tills bleksoten, detta förfärliga liebeväpnade spöke ohjelpligen lagt sin tunga hand på det lilla offret för pensionense anseende; då för föräldrarne endast återstår att nedmylla sine bjertans käraste förhoppning i jorden. Det skulle vara mig kärt om denna målning ej vore tillämplig på pensioner i allmänhet, men att den är det på en del af dern, och just på några som hafva största anspråken; derom finns tyvärr intet tvifvel. Jag har dagligen under ögonen ett af dessa små offerläm; tom går från kömmet kl: !29, till en pension, der det sitter qvar tills kl. 3 e. m., då det återkommer med hemlexor, så oförståndigt tilltagne att tiden från kl: 12 4 till 11 på aftonen sat från kl. 13 7 till 2a 9 på morgoneh fcke är tillräcklig att inlära dem, oaktadt barnet är ganska lyckligt begåfvadt af naturen och, till övånlig grad; flitigt och villigt. Det är bjertslitånde att se. henne bege sig till skolan gråtande deröfvår att hön ej kan sina lexor såsom Hon önskade det, ock detta ehuru hon dertill användt hvarje stund hon kunnat undvara sömnen. Bland andra oförståndiga åtgärder i denna pensiönåanstalt, torde den aldra oförståndigaste vara kriaskrifvandet i hemmet, då det fordras af de små i andra ock tfödje kläsgerna. Barnet erhåller uppgift å något ämne; lvaröfver det i hemmet skall reflektera och skrifva; men huru i allt reflekterande förnufts namn kan en pensionsföreståndarinna ifrågasätta eller tro htt detta är rätt eller ledande till äntät än ell öfveränsträngande af barnets intellektuella förrmögerheter, egnadt att utsläcka i stället för att utbilda barnets förstånd? Finge det använda den tid; som nu eghas att gråta öfver detta pensioniens pinoinstrument som kallas kriabok, till lek med dockorna eller kamraterna, så vore tiden sannerligen mycket; mycket bättre använd. Jag tycker mig se huru föreståndarinnan stolt vederlägger dötta påstående gehbri att förevisa några krior, sammäanskrifne, naturligtvis, afsmå reflekterande 10, 11-åringar, der man får läsa, sjelf läsa om så behagas, en fullständig vederläggning på det antagande att det varit öfver bärnets förmåga: Mön; mit nådiga! jag tror ej att ni tror, det barnet sjelf sammansatt detta opus; det är spegelfäkteri allenast, för att af enfaldigheten vinna rop om pensionens stora förträfflighet; Sedan barnets omgifniog sett den lilla fämtande fogelungen förgäfves matta sitt stackäts värkande hufvud med hvad som bör sägas om det uppgifna ämnet, till pensionens förherrligande, tillgriper den helt naturligt den utvägen att diktera, och inser icke lärarinnan detta så gjorde hon bättre uti att icke befatta sig med hvad hon icke förståf. Töser hön det åter och låtsar icke derom; så är hon ändå mindre passande för en befatthing, der allt bör vara sanning öch uppriktighet. I hvilket fall som helst förlorar hon barnets aktniog och tänkande målsmäns förtrogkdö: Söx titvmnart Undervisning i följa för Hrindre barn, är alltid för mycket; der förhållanderna ändock påkalla en sådan anordning må likväl I på det nogaste följas den för goss skolorna bestämda ordning att 15 minuter af hvarje timma afsättas till lek; helst i fria luften; der så ske kan. Lärarinnorna få icke vara nervsvaga och besvärade af bullret som uppkommer af barnens lek; de få icke undergräfva våra barns lifskrafter, vare sig för eget välbefinnande eller för pensiöntens förkerrligånde inför enfäldigt, hufrudoch hjertlöst folk: Då barnet användt 6 timmar, efter hvarandra; läsning, så har det fått mer än nog; det bör hafva resten af dagen fri för rörelse och lek; Dössutöm törde väl böra antagas att I i hövimöt älven finnes något att lära al gvinliga görömtål, fört är fråMiifande för Pensionsbildningen; eler skall flickornas undervisning ske så att de, för att få en klädning lagad; en knapp isydd; sköla behöfva anlitå bröderta! Desss Md då vörkligök i dens tid möra FöRnige i sådant än en pensionsflicka ur de stora I pebsioneriar Låt krian tillkomma elever i högsta klassen; och gif; om iöjligt är, dö så barnen ioke någon hemlexa, eller i värsta fall; ef sådär som kan itiläräs på e timrå! Jag ber pensions-föreståndarinnorna vara förvissade derom, att lika tacksam jäg och andre föräldrar ock målsmän skola vara om denna kria beaktas