tes strida med sig sjelf. Minuter förgingo; under hvilka han antingen ioke kunde eller icke ville tala, och när Han ändtligen bröt tystnaden, var hans röst sväfvande och otydlig: — Jag har ieke förtjenat ett sådant bemötande, herr ThoörnwWay, sade hån. Jag Har gjort er mycket illa; det står i er makt att låta mig undergå deportationsstraff. — Gud förbjude, ätt någondera af oss blir behandläd efter förtjenst, såde Frank med högtidlig stämma. Om min förlåtelse är af någöt värde för er, ger jäg er den af allt mitt hjerta: Alla de försakelser; mödor och lidåanden — han lad6 stark tonvigt på det sista ordet — jag under min ungdom utstått, anser jag hafva, hvar i sin mån, bidragit till den lycka, jag mu åtnjuter. Men vi skola icke tala om mig utan om e: Ni måste tillåta mig göra någonting för er. På hvad sätt kan jag gagna er? — Detta är förunderligt, mumlade Blackburd; snarare talande till sig sjelf än till Frank. Om jag hade varit i ert ställe och ni i mitt, skulle jag ha öfverhopat er med förebråelser, hånat er i ert elände och gjort mitt bästå för att tränga dolken ännu djupare in i ert bröst; Ni deremiot, ni; söm, om jag fått min vilja fram; hu skulle Ha främsläpat erf lif i vanära och nöd, ni glömmer allt och behandlar mig såsom n Broder. Jag kan icke förstå detta besynnerliga bemötande. Det synes mig helt h hållet strida mot den mMenskliga naturen; ske det ändock finnes någonting i religio n6n; som. : : Jan det finns; utropade Fråtik ifrigt; allt golf finnes i religionen och intet utom henne. oh är den fattiges glädje och den rikes 1eXr