tes strida med sig sjelf. Minuter förgingo; un-
der hvilka han antingen ioke kunde eller icke
ville tala, och när Han ändtligen bröt tystna-
den, var hans röst sväfvande och otydlig:
— Jag har ieke förtjenat ett sådant bemö-
tande, herr ThoörnwWay, sade hån. Jag Har gjort
er mycket illa; det står i er makt att låta
mig undergå deportationsstraff.
— Gud förbjude, ätt någondera af oss blir
behandläd efter förtjenst, såde Frank med hög-
tidlig stämma. Om min förlåtelse är af någöt
värde för er, ger jäg er den af allt mitt hjerta:
Alla de försakelser; mödor och lidåanden —
han lad6 stark tonvigt på det sista ordet —
jag under min ungdom utstått, anser jag hafva,
hvar i sin mån, bidragit till den lycka, jag mu
åtnjuter. Men vi skola icke tala om mig utan
om e: Ni måste tillåta mig göra någonting
för er. På hvad sätt kan jag gagna er?
— Detta är förunderligt, mumlade Black-
burd; snarare talande till sig sjelf än till Frank.
Om jag hade varit i ert ställe och ni i mitt,
skulle jag ha öfverhopat er med förebråelser,
hånat er i ert elände och gjort mitt bästå för
att tränga dolken ännu djupare in i ert bröst;
Ni deremiot, ni; söm, om jag fått min vilja
fram; hu skulle Ha främsläpat erf lif i vanära
och nöd, ni glömmer allt och behandlar mig
såsom n Broder. Jag kan icke förstå detta
besynnerliga bemötande. Det synes mig helt
h hållet strida mot den mMenskliga naturen;
ske det ändock finnes någonting i religio-
n6n; som. : : -
Jan det finns; utropade Fråtik ifrigt; allt
golf finnes i religionen och intet utom henne.
oh är den fattiges glädje och den rikes 1e-
Xr